Feiyue

Mina barndomsminnen från Shanghai är helt random och fragmentariska. Dock kommer minns jag vissa detailjer och en av dem är mina älskade Feiyue. De är så retrohippa att till och med kineser förstår dem. Här används dem under öppningsceremonin av Beijing OS.
Jag ramlade över dem igen 2004 när fakemarknaden fortfarande låg vid Xiangyang Rd och alldeles utanför marknaden fanns det ett gammalt statligt skoaffär som sålde alla sorters skor. Jag gick in där en dag för att köpa mig ett par nya New Balance sneakers när jag såg ett par skor for 19 spänn som var hundra gånger finare än allt annat i affären. Ungefär som i en film så flashade ett minne till i mitt huvud. Jag mindes min första skoldag 1990 när jag hade samma skomodel under armen i ett brunt inslaget papper. Jag mindes morgongymnastiken i min blåa overall och med Feiyue-skorna på fötterna. Så jag bad om att få köpa ett par för 19 spänn och till min stora förtjusning så kom de fortfarande inslagna i brunt papper ihophållna av de vita skosnörena. Väl hemma ville jag knappt öppna paketet så otroligt fint jag tyckte att den var.
Skorna har en luftkudde under trampdynan som gör att man fullkomligt studsar fram när man går. Jag bar mina i säker 3 år innan de var helt ototalförstörda. 2005 skakade mina släktingar sina huvuden när jag sprang runt i Shanghai i dessa gamla kungfu-skor som endast arbetare från landet har på sig. Men alla fina skor har ett lut när man sliter dem över 3 kontinenter och till min stora sorg revs den gamla statliga skoaffären i samband med rivningen av marknaden. Nu ligger det där en metrostation.

2009 när jag träffade min tvilling Lynn för middag en dag kom hon traskandes i ett par Feiyue! Hon hade också fått samma minnesflash när hon såg dem på ett skostånd off West Nanjing Rd och slagit till på ett par. 2009 hade pricet 3-dubblats men ack vad glad jag blev när jag insåg att jag kunde köpa mig ett par nya.

Senare under året hittade jag hos Dahuang i Taipei ett par uppdaterade och up-hottade Feiyue. Samma sak hos honom, han hade hittat dem i Frankrike för 50Eur men fortfarande känt igen barndomminnena. En gång skor för fattiga shaolin munkar till skor som alla hade under kommunisttiden till att bli re-branded av ett gäng fransmän och säljs idag bland annat på NK för runt 300-800 sek. Idag ska jag iallfall ut och köpa mig ett nytt svart par. Mitt fjärde par här i livet.

Puh....

Well, depressionen är fortfarande pågående. Just nu har jag semester. Kanske släpper den efteråt. Detta är min "att-göra-lista över ledigheten":

• Köpa ett nytt onödigt dyrt rouge, gärna i samma brunguldiga ton som mitt första tådipp i lyxsminkvärlden, en sån där svart Chanelask som kom i ett sammetsfodral och luktade underbart vuxet och elegant.
• Gå på massage (sker redan imorgon förmiddag)
• Hälsa på ett set släktingar per dag. Det innebär att äta för mycket mat och förlora pengar i Mahjong för att jag klarar inte av att både lyssna på skvaller och spela samtidigt. Det är dessutom ett dyrt jobb då man måste ge gåvor eller röda kuvert varje gång.
  
• Dricka vin varje kväll, medan man tittar på vinter-os.
• Kolla på alla avsnitt av QI.
  
• Ta långa promenader med min fina kamera - så fort det snöblandade regnet slutar.
• Läsa ut "How to loose friends and alienate people" av Toby Young. Jag har kommit halvvägs och bokens klart lysande stjärna är inte Toby Young (kanske inte heller meningen) utan den enda chefredaktör på Condé Nast värt att nämna med bara ett förnamn - Graydon.

• Avsluta Anna Politovskayas skrämmande råa skildring av Ryssland. Det värsta är att det inte känns som situationen är mycket bättre idag. Klart rekommenderad bok, även om man stundtals känner att landet är bortom hjälp - för alltid.

• Börja på Bodil Malmstens "kom och hälsa på mig om tusen år.
• Åka mer tunnelbana så att jag verkligen hinner med att läsa ut böckerna.

Så updatering kommer inom kort med bilder från den nya kameran, så fort min internetkoppling och kamerasladd konvergerar.