Jobba i Kina

Jag vet att jag ofta, i den här bloggen, skryter över hur bra det går här i Kina. Hur bra/häftigt/roligt det är att bo i Kina. Det är verkligen inte så - alltid. Precis som all Kinabevakning i svenska medier är negativ, så är den här bloggen nästan lika positiv. Mitt och Calles liv blir bra vinklat i mina små försök att vara fyndig. Den verkliga bilden av att jobba i Kina förmedlas inte för alla som drömmer om att flytta utomlands - varken av mig eller av media eller av andra i min sits. Jag har numera konstant magkatarr, dålig humör, stressad och pressad. Ibland orkar jag inte ens somna på kvällarna och om telefonen ringer efter kl 19, så vill jag nästan gråta. Flera av våra vänner har liknade symptom. Dålig sömn, magsår, depressioner, humörsvängningar, ticks i ögonen, listan fortsätter.

Jag menar, mina normala arbetsveckor är rätt så jävla sjuka men vissa är bara out here. Jag är medveten om att som expats förväntas man att ha lite annorlunda arbetsmoral än vad som förväntas i Sverige. Till och med Skal är numera hårt arbetandes (efter att hans temporära rumskompis, Micke 1, spekulerade i huruvida Calle bara skenjobbade, då han hade kommit hem från jobbet innan 20:00 på kvällarna).

Förra veckan fick jag dock träda in i den tyvärr inte så exklusiva klubben för "de expats som har blivit hotade eller inlåsta av sina arbetare/anhöriga till arbetare och eller leverantörer". Well. Så är det ibland, di.se skrev i sin weekendbilaga om riskerna att jobba i Kina för inte så länge sedan. Nu handlar dessa case sällan om liknande saker, men som sagt, klubben är inte så exklusiv.

Domestic Engineer

När Calle gjorde sitt inträdesprov på EF så skulle man bland annat para ihop politiskt korrekta omskrivningar och ett av paren var house wife = domestic engineer.

Det är verkligen inget fel på det ordet. Titta bara på vad min hushållsingengör fixade till innan han sade upp sig:

Han satte upp en klocka mitt framför sängen så att bland de första tankarna jag har när jag vaknar är insikten att jag har fan försovit mig igen...

Han har även fixat en väldans fin persienn som numera huserar alla mina örnhängen, så att både han och Ayo vet vart alla kringliggande örnhöngen i lägenheten ska returneras. Det fungerar även som den enda konstnärliga dekoration som vi har i hushållet för tillfället.

Han har organiserat hela kontoret i Preussiskt ordning och reda. Sladdar och laddare till elgrejer i ett bokfack, kurslitteratur i ett annat, DVD-boxar i ett tredje (det finns även 2 fulla lådor med DVD:er som inte är i box), kvitton in olika Sherpas matlådor, ordnade efter belopp och datum.
Det finns till och med en låda med insexsnycklar från Ikea.

För att göra tråkiga kvitton och kontorsmaterial lite roligare har han satt upp lite bilder på de som jag gillar bäst här i världen: Elin, Mirre, sig själv och semester.


Så, nu får ni allt kommentera lite här på bloggy. Vad ska jag berätta härnäst? Jag vet inte ens om ni läser fortfarande eller sitter jag och skriver dumheter till ingen ?

Carl

Jag har gått och blivit särbo. Skal har ju gått och blivit Shanghai-bo och jag är kvar här i vischan. Fast det är långt ifrån det mest orättvisa i situationen, nej, han går nämligen till jobbet vid 9-9:30 på morgonen nu under inlärningsperioden men att som hans chef säger " du bör komma in runt 10-11 snåret då du kommer jobba mycket mot London". Förstår ni, att han har en halvnatts sömn kvar när jag går upp på morgonarna?


Vilket fall, i tisdags gick flytten. Notera att kavajen är med. Jag slår vad om att det är rätt många bland er därute som inte hade tippat på Carlos som kostymnisse - how the mighty has fallen.

Bye Bye Singapore Industrial Park....