Nu pallar jag inte hålla på med detta mer. Har spenderat morgonen med att kolla på andra svenskars bloggar om att bo i Shanghai. Jag orkar inte.
Mina kära vänner vi ses på Instagram istället, yixpix heter jag där.
Kram
fredag 13 juli 2012
torsdag 8 mars 2012
Sjukt jävla uttråkad
Jag har slut på internet.
Det finns inget jag tycker är kul på internet mer. Vi gör slut, internet och jag.
Nu om det bara var ok att procrastimera (vad heter det annars på svenska? Löka?) på jobbet med en bok istället.
Links pleez...
Det finns inget jag tycker är kul på internet mer. Vi gör slut, internet och jag.
Nu om det bara var ok att procrastimera (vad heter det annars på svenska? Löka?) på jobbet med en bok istället.
Links pleez...
fredag 2 mars 2012
Liten snabb uppdatering
Det är återigen en evighet sedan jag skrev på bloggen. Jag håller på och jobbar på en matguide till Shangers. Tanken med den här bloggen är ju att updatera er om mitt liv här, inte att bli någonform av cityguide. Men jag tänkte det kan vara bra och ha en karta på ställen som är grymma att käka när ni droppar förbi. Men sånt där tar längre tid än man förväntar sig. Min ambition är att ha en google-maps karta, men ärligt, är inte Google maps användarmässigt helt hopplöst? Hur jävla svårt och meckigt ät det inte?
Det har regnat nonstop i 18 dagar nu. Kommer fortsätta fram tills nästa tisdag enligt väderappen på telefonen. Vilket fall, om ni undrar vad jag drömmer om just nu, så kommer här lite bilder jag drömmer mig bort med.
Jag drömmer om att köpa fler böcker, som en ny Kindle-ägare så mår jag lite dåligt varje bok jag läser i den för det påminner mig om att jag inte får hålla boken i handen och ha dem stående i bokhyllan. Calle och jag köpte vår första desginermöbel i höstas, en bokhylla och den är redan full, så det är lika bra, men ändå. Ägnar just nu ohälsosamt mycket tid att surfa bilder på snygga bibliotek och bokhyllor.
Om jag någonsin renoverar ett boende, så är en läs alkolv prio ett. Det eller så lägger man alla pengarna på en sjukt snygg och skönt fåtölj eller liten soffa. Lite för mkt ljust och fräscht över just denna bild. Elin, visst vill du komma och dricka te med mig här?
Jag tänker ett hus i södra Frankrike...med säng enligt nedan...
Sen drömmer jag även om vår kommande resa till Western Texas och New Mexico. Jag drömmer om huevos ranchoes, om cowboyhattar, öken, kaktusar, Prada installationer i öknen, öken av salt och långa spikraka vägar. Jag tror inte vi kommer behöva någon GPS den här resan. Ska dock fixa ett amerikanskt simkort så att iphonen är värt ngt.
White sands national park. Här testade men atombomber, missiler, landade space shuttles. Fett.
Och så hela anledningen till varför vi ska till the wild wild west. Marfa. Där ska våra fina vänner gifta sig. Detta bröllop är så jävla kreddigt att hispternsen på Södermalm skulle implodera. 
Marfa lights.
Men ärligt, this being Calle och mig. Vad vi verkligen ser fram emot är själva Star Partyn vi ska på på Fort Davis Observatory. Because Space is the final frontier. Hur stort och öde öken än är - är fan rymden större och mer bad ass. Basta.
Så håll utkik på bloggen, om 2 veckor kommer det att dyka upp en massa foton på saker med cowboys-hattar. Vi får se hur den här resan blir, om ni har tips så mottags dem mer än gärna. Vi vill göra saker som involverar fet natur, space, och cowboyshattar.
fredag 23 december 2011
Lucka Dagen före dagen - Vad skriver man om nu?
Jaha, näst sista luckan. Jag har nog planerat för lucka julafton redan. Den är färdigskriven, den ligger på ett schemalagt inlägg, publiceras imorgon klockan lunchtid kinesiskt tid så att ni har det lagom tills ni vaknar. Imorgon ska det firas julafton med gamla vänner (Anton) och nya vänner (egentligen mest nya vänners flickvänner). Jag sitter här på kontoret och spelar Johannes jullista på högsta volym för att sprida lite Julstämning. Det är Annual Dinner kl 4, så egentligen borde jag bara sitta av tiden och rulla tummarna. Men eftersom lagens all jävlighet så har de 2 sista dagarna varit sjukt stressande. Jag menar, allt skit som kan hända händer ju nu i sista sekunden. Snart ska jag sticka till en leverantör så jag ser fram emot minst 2 timmar på ett iskallt fabriksgolv.
Idag ville jag bara slänga in den här roliga reklamen som UNICEF Sverige har tagit fram - Jultomten hatar fattiga barn, "I don't do poor countries!". Hysteriskt kul och jag kommer nog att plåga mina vänner de närmaste dagarna med den one-linern.
Och när man ser hur mycket det skulle kosta att ge många barn poolio vaccin eller hiv-tester eller näringspulver - ja det får fan tom taxikostnaden här i Shangers att kännas dyr. Under den här julkalendern har jag gett en hel del länkar till hur man kan ge till välgörenhet och visst det är lite moraliskt nedvärderande och det kanske mer återspeglar min egna svarta själ eller mina egna dåliga samvete. Man kan ha åsikter om det här med välgörenhet och dess effektivitet eller syfte och baktanke, men i grund och botten handlar det om att vi har så mycket mer och de har så mycket mindre och förtjänar inte alla människor lite hjälp då och då? Så nu när man ska få massor a dyra julklappar, äta flådigt mycket mat och sedan gå ut och bränna av massa pengar på hemvändarutgången på juldagen eller på nyårsafton- då är mitt förslag att ni alla ger något iår. Inte till någon ni känner eller gillar eller ens vet om, men ge för att inse för jävla bra vi alla har det. Ett förslag är att ge lika mycket som din spritnota blir på juldagen.
Om du är Miriam - ja, då snackar vi minst 10000 vattenreningstabletter. Elin, skulle ta det lite lugnare och eftersom hon redan jobbar inom läkemedelsbranchen så hon borde vara 300 doser poliovaccin. Gys däremot, vet vi ju hur det hela kommer att gå till och han bör vara minst ett skolpaket för ett 40 tal barn.
Jag då? Well, det hela beror på hur nyårsafton kommer att se ut. Men om jag känner de jag ska ut med så snackar vi alla fall en vattenpump för Calle och mig.
Kan ni inte slänga in en kommentar - vilken gåva är ni?
Idag ville jag bara slänga in den här roliga reklamen som UNICEF Sverige har tagit fram - Jultomten hatar fattiga barn, "I don't do poor countries!". Hysteriskt kul och jag kommer nog att plåga mina vänner de närmaste dagarna med den one-linern.
Om du är Miriam - ja, då snackar vi minst 10000 vattenreningstabletter. Elin, skulle ta det lite lugnare och eftersom hon redan jobbar inom läkemedelsbranchen så hon borde vara 300 doser poliovaccin. Gys däremot, vet vi ju hur det hela kommer att gå till och han bör vara minst ett skolpaket för ett 40 tal barn.
Jag då? Well, det hela beror på hur nyårsafton kommer att se ut. Men om jag känner de jag ska ut med så snackar vi alla fall en vattenpump för Calle och mig.
Kan ni inte slänga in en kommentar - vilken gåva är ni?
torsdag 22 december 2011
Lucka 22 - nu för lite livsstilsblogging
Ni som har känt mig länge vet om att jag under gymnasietiden var en lite lönnfet och uppkäftig tjej som skulle hävda sig lite för mycket på grund av att jag var fulast i gänget. I grund och botten så handlade det om att jag visste inte hur jag skulle "sköta om mig själv" för att använda ett svengelsk uttryck. Jag var (är) lite för lat för att tvätta håret riktigt så ofta som jag borde och jag visste helt enkelt inte hur man gjorde för att sminka sig. Resultaten såg oftast ut som någon femårings försök på en docka.
Med tiden har jag blivit lite bättre, lite mer caring när det kommer till hur jag ser ut och ser det nuförtiden som en del av mitt feministiska manifesto. Jag menar, hur härligt är det inte att man kan förändra sig själv från dag till dig; idag är jag snäll och söt, ikväll är jag sexig och vampig och imorgon menar jag business. Problem med smink blir det först när man blir den personen sminket säger att man är, att man inte vågar vara utan eller om man knarkar en visst sorts smink - jag tänker framförallt på alla brudar i alldeles för mycket mascara, alla som sminkar sig så som de tror att killarna anser att tjejer ska se ut. Nu är det inte många i min bekanskapskrets som ser ut som Kissie, men ack där blir det sorgligt.
Det allra bästa med sminket är att när man känner sig dassig (på grund av en bakfylla eller sjukdom eller bara sjukt överjobbad) och känner inte för att ta tag i saker och ting som som börja skriva det där jobbiga mailet eller byta om och möta upp vänner för drinkar - då drar man fram sminkväskan och sätter på lite ögonskugga eller läppstift och vips på man på G igen. Ni anar inte hur ofta jag går in på toan och sätter på mig läppstift ordentligt (alltså inte förbättrar eller duttar på, utan från scratch med läppenna och allt) trots att jag pluggar eller jobbar hemifrån. Numera har jag läppstift på mig varje morgon för annars hade jag aldrig orkat att gå upp och passa tåget kl 06:20.
Hur som helst, som asiatiskt tjej så är det faktiskt inte alltid så lätt att lära sig. Har ni läst en skönshetsartikel i en modetidning någongång? Det är bland det dummaste och mest snorkiga man kan läsa i tryck, allt är "Serum är helt enkelt essential for din dagliga rutin" eller "Titta så snygg jag blev i fuscia". Men hallå? Hur sätter man på skitet så att man ser snyggare ut och inte som en drag queen? Varför är serum essential, vad ersätter det och vad är cost to benefit analysen? Ärligt, det är som om en musikrecensent säger att Coldplays nya skiva är skit för att det är bögigt att gilla Coldplay.
Men nu har jag hittat min lärarinna. Hon heter Sali Hughes och är beauty editor på the Guardian och där har hon massor av enkla videos där hon varje vecka först berättar om varför man ska använda en viss sorts produkt, när den ska användas och inte användas, hur man applicerar skitet, om det finns några husmorstrick och slutligen, vilka som är värda att lägga pengar på och vilka som inte är det. Bland annat har hon helt förändrat mitt sätt att dra en liquid eyeliner, hur jag förhåller mig till min rougeborste och hur jag använder mitt torrshampoo - visste ni att man ska spraya i roten och sen vänta 1 minut innan jag rör det? Blev sån stor skillnad! Och framförallt så har hon helt rätt i att när det kommer till skönshetspresenter så vill man ha något litet och dyrt snarare än mycket. Det är fantastiskt kul att få ett nytt Chanelnagellack eller en ögonkräm på 10 gram som kostar som en mindre handväska. Det är en instant confidence booster och något som man unnar sig själv.
Med tiden har jag blivit lite bättre, lite mer caring när det kommer till hur jag ser ut och ser det nuförtiden som en del av mitt feministiska manifesto. Jag menar, hur härligt är det inte att man kan förändra sig själv från dag till dig; idag är jag snäll och söt, ikväll är jag sexig och vampig och imorgon menar jag business. Problem med smink blir det först när man blir den personen sminket säger att man är, att man inte vågar vara utan eller om man knarkar en visst sorts smink - jag tänker framförallt på alla brudar i alldeles för mycket mascara, alla som sminkar sig så som de tror att killarna anser att tjejer ska se ut. Nu är det inte många i min bekanskapskrets som ser ut som Kissie, men ack där blir det sorgligt.
Det allra bästa med sminket är att när man känner sig dassig (på grund av en bakfylla eller sjukdom eller bara sjukt överjobbad) och känner inte för att ta tag i saker och ting som som börja skriva det där jobbiga mailet eller byta om och möta upp vänner för drinkar - då drar man fram sminkväskan och sätter på lite ögonskugga eller läppstift och vips på man på G igen. Ni anar inte hur ofta jag går in på toan och sätter på mig läppstift ordentligt (alltså inte förbättrar eller duttar på, utan från scratch med läppenna och allt) trots att jag pluggar eller jobbar hemifrån. Numera har jag läppstift på mig varje morgon för annars hade jag aldrig orkat att gå upp och passa tåget kl 06:20.
Hur som helst, som asiatiskt tjej så är det faktiskt inte alltid så lätt att lära sig. Har ni läst en skönshetsartikel i en modetidning någongång? Det är bland det dummaste och mest snorkiga man kan läsa i tryck, allt är "Serum är helt enkelt essential for din dagliga rutin" eller "Titta så snygg jag blev i fuscia". Men hallå? Hur sätter man på skitet så att man ser snyggare ut och inte som en drag queen? Varför är serum essential, vad ersätter det och vad är cost to benefit analysen? Ärligt, det är som om en musikrecensent säger att Coldplays nya skiva är skit för att det är bögigt att gilla Coldplay.
Men nu har jag hittat min lärarinna. Hon heter Sali Hughes och är beauty editor på the Guardian och där har hon massor av enkla videos där hon varje vecka först berättar om varför man ska använda en viss sorts produkt, när den ska användas och inte användas, hur man applicerar skitet, om det finns några husmorstrick och slutligen, vilka som är värda att lägga pengar på och vilka som inte är det. Bland annat har hon helt förändrat mitt sätt att dra en liquid eyeliner, hur jag förhåller mig till min rougeborste och hur jag använder mitt torrshampoo - visste ni att man ska spraya i roten och sen vänta 1 minut innan jag rör det? Blev sån stor skillnad! Och framförallt så har hon helt rätt i att när det kommer till skönshetspresenter så vill man ha något litet och dyrt snarare än mycket. Det är fantastiskt kul att få ett nytt Chanelnagellack eller en ögonkräm på 10 gram som kostar som en mindre handväska. Det är en instant confidence booster och något som man unnar sig själv.
onsdag 21 december 2011
Lucka 21 - Hur många rätt fick du?
Dictator quiz: Match the strange fact to the departed leader:
Jag fick bara 7 av 12. Svårt att avgöra vem som är sjukast; Ghaddaffi eller Bin Laden. Hur många fick du? Lämna ett svar i kommentarerna.
tisdag 20 december 2011
Lucka 20
Alla vet att jag hatar tisdagar. Måndagar är dåliga, men det är man liksom förbered på - det är trots allt hela poängen med söndagsångest. Dessutom har man oftast så mycket att göra på måndagar att de bara försvinner iväg som ett töcken. Nej, tisdagar är egentligen den värsta boven. Det är dagen som man måste göra den där jobbiga dagsresan ned till Guangzhou och tillbaka, eller sitta möten hela dagen och den där dagen där man både planerar för allt som måste bli klart under veckan och inse att man nog måste jobba sent eller det värsta - att man inte har så mycket att göra den här veckan och det är trots allt 4 dagar kvar innan det är helg.
Sen vet ju ni också vid det här laget att vi tröstar mig med att gå på Pubquizz på tisdagar och då kan det vara bra att läsa in sig på current affairs. Men om ni bara hinner läsa en artikel idag, så läs den här:
http://www.guardian.co.uk/business/2011/dec/12/britain-ruled-by-banks
Har ni tid att läsa fler artiklar, läs Bloombergsrapportering om rättvisemärkt bomull. Calle har ju alltid sagt att det här med konsumentmakt är rätt så jävla värdelöst.
http://www.bloomberg.com/news/2011-12-15/victoria-s-secret-revealed-in-child-picking-burkina-faso-cotton.html
http://www.bloomberg.com/news-media/clarisse-kambire-victorias-secret-child-labor-cotton-picker/
Hipp hopp, så tar vi tag i den här dagen.
Sen vet ju ni också vid det här laget att vi tröstar mig med att gå på Pubquizz på tisdagar och då kan det vara bra att läsa in sig på current affairs. Men om ni bara hinner läsa en artikel idag, så läs den här:
http://www.guardian.co.uk/business/2011/dec/12/britain-ruled-by-banks
Har ni tid att läsa fler artiklar, läs Bloombergsrapportering om rättvisemärkt bomull. Calle har ju alltid sagt att det här med konsumentmakt är rätt så jävla värdelöst.
http://www.bloomberg.com/news/2011-12-15/victoria-s-secret-revealed-in-child-picking-burkina-faso-cotton.html
http://www.bloomberg.com/news-media/clarisse-kambire-victorias-secret-child-labor-cotton-picker/
Hipp hopp, så tar vi tag i den här dagen.
onsdag 14 december 2011
Lucka 19 - Det här med att ge...
För några år sedan fick jag en väldigt fin julklapp av en när och kär vän. Inga namn nämda men än så länge har jag nämligen inte fått själva presenten. Jag skulle nämligen få en viss summa donerat i mitt namn till en valfri hjälporganisation eller annat gott. Presentgivaren i fråga ansåg väl antingen att jag behövde en karma-boost eller att jag behövde lite moraliskbättring.
Vilket fall, jag funderade länge och väl, för ärligt, hur fasiken väljer man mellan att rena vatten till flyktingar, eller vaccinerar barn mot mässing eller malariamedicin eller för delen mat till svältanande barn? Det är ju nästan omoraliskt att ens göra ett sådant val. Så jag beslutade mig för att använda pengarna till micrkrediter. Bland annat www.kiva.org är ett väldigt bra sida för sådana projekt och egentligen så finns det ingen anledning att inte göra det. Men sen kom det lite skandaler kring microfinans och gamle Yunus hamnade i blåsväder i Bangladesh, ja, då sa min vän att det var nog bäst att inte lägga alla äggen i samma korg (vilket när man tänker efter är en oxymoron). Vilket fall efter många om och men så har jag för mig att den presenten fortfarande inte är given.
Vilket fall, här är 2 bra ställen att lägga pengarna mr G.
1. Läkare utan gränser -
MSFi min åsikt måste vara den mest proffsiga och bad ass organisationen ute på fält. Extra eloge för att de är en av de få organisationer som regelbundet reflekterar över vad de gör, med vilka medel och vilka konsekvenser som uppstår av deras agerande. Johnny Boy som arbetar väldigt mycket i Afrika säger att ute på fältet så är alla rörande överrens om att Medicins sans Frontiers är en av de mest uppskattade och effektiva orangisationerna. Och jag litar på Johnny Boy. Men Anna B, du kan väl lämna en kommentar om hur du ser på dem? Dessutom så är jag mäkta imponerad av att de vågar erkänna att de inte kan hjälpa så många eller de som mest behöver hjälp.
2. Kiva.org -
Har redan nämt dem, men det är värt att nämn att Kiva själva är inte någon mikrofinans-institution, utan de väljer ut ett antal ute på fält att samarbeta med och man som donator/långivare kan gå via dem på ett väldigt smidigt sätt hitta och stödja projekt och lån runt om i världen.
Man kan välja hur mycket man vill låna ut, minsta belopp är 25USD (vilket i dagens valuta är typ inga pengar alls), man går in på sidan, väljer ett projekt genom att filtera enligt sina önskemål, typ - jag vill stödja kvinnor i Pakistan. Kan får en liten kort berättelse vad låntagarna vill ha pengarna till, avbetalningsplanen och hur stor risken är att lånet kommer att betalas tillbaka och om låntagaren har lånat innan. Sen kan välja att stödja hela lånet eller bara en del av lånet. Alla transaktioner sker smidigt och lätt via Paypal.
Vilket fall, jag funderade länge och väl, för ärligt, hur fasiken väljer man mellan att rena vatten till flyktingar, eller vaccinerar barn mot mässing eller malariamedicin eller för delen mat till svältanande barn? Det är ju nästan omoraliskt att ens göra ett sådant val. Så jag beslutade mig för att använda pengarna till micrkrediter. Bland annat www.kiva.org är ett väldigt bra sida för sådana projekt och egentligen så finns det ingen anledning att inte göra det. Men sen kom det lite skandaler kring microfinans och gamle Yunus hamnade i blåsväder i Bangladesh, ja, då sa min vän att det var nog bäst att inte lägga alla äggen i samma korg (vilket när man tänker efter är en oxymoron). Vilket fall efter många om och men så har jag för mig att den presenten fortfarande inte är given.
Vilket fall, här är 2 bra ställen att lägga pengarna mr G.
1. Läkare utan gränser -
MSFi min åsikt måste vara den mest proffsiga och bad ass organisationen ute på fält. Extra eloge för att de är en av de få organisationer som regelbundet reflekterar över vad de gör, med vilka medel och vilka konsekvenser som uppstår av deras agerande. Johnny Boy som arbetar väldigt mycket i Afrika säger att ute på fältet så är alla rörande överrens om att Medicins sans Frontiers är en av de mest uppskattade och effektiva orangisationerna. Och jag litar på Johnny Boy. Men Anna B, du kan väl lämna en kommentar om hur du ser på dem? Dessutom så är jag mäkta imponerad av att de vågar erkänna att de inte kan hjälpa så många eller de som mest behöver hjälp.
2. Kiva.org -
Har redan nämt dem, men det är värt att nämn att Kiva själva är inte någon mikrofinans-institution, utan de väljer ut ett antal ute på fält att samarbeta med och man som donator/långivare kan gå via dem på ett väldigt smidigt sätt hitta och stödja projekt och lån runt om i världen.
Man kan välja hur mycket man vill låna ut, minsta belopp är 25USD (vilket i dagens valuta är typ inga pengar alls), man går in på sidan, väljer ett projekt genom att filtera enligt sina önskemål, typ - jag vill stödja kvinnor i Pakistan. Kan får en liten kort berättelse vad låntagarna vill ha pengarna till, avbetalningsplanen och hur stor risken är att lånet kommer att betalas tillbaka och om låntagaren har lånat innan. Sen kan välja att stödja hela lånet eller bara en del av lånet. Alla transaktioner sker smidigt och lätt via Paypal.
tisdag 13 december 2011
Lucka Lucia
Ok, jag har tagit semester från bloggen i flera dagar. Det har varit mycket på jobbet och jag har helt enkelt inte haft något att säga. Det är så kallt att man helt enkelt inte orkar att tänka.
Idag är det tisdag och som varje tisdag är det pub quizz som gäller och varje tisdag morgon så kommer det en bonusfråga på mailen. Varje gång så tänker jag att "Nah, idag pallar jag inte att gå på quizzet" och så varje tisdagsmorgon så kommer bildfrågan ochh man känner att adrenalinet stiger och wips så har man återigen bokat med gänget att dra dit på kvällen. Ikväll är det dags för någon form av årsspecial och det påminnde mig om att jag måste få utse 2011 års bästa bild.
Den här bilden har allt man kan önska sig; en guldpistol, en yngling i Yankees keps och t-shirt med ett stort rött jävla I LOVE YOU i ett hjärta - med en amorspil genom. Släng sedan i en bladning v-tecken och bad ass minspel. Fantastiskt. Någon bör göra grabben till en stjärna.
Vilka är era favoritbilder från året som har gått? Lämna en länk i kommentarerna!
Idag är det tisdag och som varje tisdag är det pub quizz som gäller och varje tisdag morgon så kommer det en bonusfråga på mailen. Varje gång så tänker jag att "Nah, idag pallar jag inte att gå på quizzet" och så varje tisdagsmorgon så kommer bildfrågan ochh man känner att adrenalinet stiger och wips så har man återigen bokat med gänget att dra dit på kvällen. Ikväll är det dags för någon form av årsspecial och det påminnde mig om att jag måste få utse 2011 års bästa bild.
Den här bilden har allt man kan önska sig; en guldpistol, en yngling i Yankees keps och t-shirt med ett stort rött jävla I LOVE YOU i ett hjärta - med en amorspil genom. Släng sedan i en bladning v-tecken och bad ass minspel. Fantastiskt. Någon bör göra grabben till en stjärna.
Vilka är era favoritbilder från året som har gått? Lämna en länk i kommentarerna!
fredag 9 december 2011
Lucka 9 - Väntrum
Jag har ju anmärkt förut hur mkt jag irriterar mig på folk som går bananas över SJ. Jag kan liksom inte relatera till när folk säger påståenden så som; " I Schweiz går minsann tågen alltid i tid". Sen när blev svenska folket experter på Schweizisk kollektivtrafik? Bara för att tågen går, går det bussar? Frågorna liksom bara hopar sig i mitt huvud.
Visst, SJ är sopigt, men det har fan inte investerats i svensk tågnät (i bebodda områden man kanske ska tillägga) sen X2000. Det var fan länge sedan och att klaga på att tågen inte går i tid, det är liksom som att klaga på att Sverige är för byråkratiskt. Muahahahahaha.
Vilket fall, efter att ha spenderat 1,5 biljoner på sitt höghastighetstågsystem så tycker man väl att skitet borde fungera något som när eftersom ja, det är ju trots allt nybyggt. Vad kan gå fel liksom (sök på google Wenzhou train collision). Vanligtvis måste jag erkänna att tågen går på rätt bra här, de går i tid och anländer i tid.
Ofta tänker jag på det nya Slussen-förslaget som tydligen upprör massor av folk (jag säger spräng skitet), ett av argumenten är att det kommer att vara flera hundra meter mellan tunnelbana och bussar. Den enda träningen jag får numera är just att gå från Taxin till tåget, och det är först genom 100m kravallstängsel, sen 2 rulltrappor, 1st bagagescanner, 3st biljettcheckar, en korridor på 200 meter (som jag har sprungit i den), sen genom en vänthall stor som 2st handbollsplaner, sen nedför 1 st rulltrappa och slutligen mellan avståndet i 2 till 8 vagnar (där varje vagn har 100 säten så räkna ut avståndet själva) för att komma till rätt kupe och sittplats. När jag kommer fram till min station, så då är det 2 rulltrappor, 500 meter korridor och 2 biljettspärrar innan jag ens har kommit ut ur stationen.
Sen så imorse, så händer det något oerhört typiskt Kina. Jag är vid biljettgaten nummer 2, alltså efter kravallstängsel, biljettcheck no 1, väskan och mig själv scannad, uppför 2 rulltrappor, genom den långa korridoren, och står nu i hanbollsvänthallen, klockan 07:08 som jag gör varje dag, ja well, gate:arna är inte öppna. Det står ingen konduktör och kollar biljetter. Klockan blir 07:15 och fortfarande ingen som kommer och öppnar spärrarna (som förövrigt är låsta med hänglås), nu börjar folk klättra över spärrarna men de kommer inte långt, glasdörrarna till rulltrappan ned till perrongen är också låsta. Här jag börjar jag tänka på vart jag ska springa om det börjar brinna i väntrummet med 500 kineser. Folk rycker i dörrarna och bankar, konduktörer kommer förbi och ryker lite på axlarna. Jag sitter på en bänk och mumsar en frukostpita med ost och skinka. Klockan blir 07:25, tågets avgångstid har gått och nu kommer det konduktörer och öppnar spärrarna för ett annat tåg. Alla väller in igenom spärrarna men ingen kommer förbi biljettläsarna (börjar ni tycka att man måste visa biljetten lite väl många ggr eller?). Det står heller inget tåg på perrongen och när man frågar konduktörerna vart vårt tåg är så rycker de lite nonchalant i axlarna. Vissa pekar på högtalarna och säger att de måste ha annonsat något.
Klockan blir 07:50, då börjar konduktörerna skrika att alla som ska till Kunshan och Suzhou (stoppen innan mitt stop) kan ta ett annat tåg som gick då. Vårt tåg visste ingen vart den hade tagit vägen. Nu börjar jag bli nervös, ska jag springa och byta biljett? Kommer det ett tåg? Pitabrödet var slut, nu ville jag ha kaffe. 08:15 så rullar vårt tåg in på perrongen. Plötsligt kommer det ut 15 st konduktörer och plötsligt visste de allt man frågade. Växlarna hade frusit fast under natten, idag var första frosten för året.
Så in hoppade alla på tåget och 1 timme försenast kom jag fram till jobbet (den valiga restiden är 45 min). Inga konstigheter för ett land där jag ibland fick sovmorgon på grund av att de har stängt motorvägarna för att dimman är för tung, eller där flighter till Beijing ställs in för att smoggen är för tjock och piloterna ser inte laddningsbanan.
Saker och ting försenade. Jag har köpt en Kindle. I am set for life i ett väntrum.
Puss och kram
Visst, SJ är sopigt, men det har fan inte investerats i svensk tågnät (i bebodda områden man kanske ska tillägga) sen X2000. Det var fan länge sedan och att klaga på att tågen inte går i tid, det är liksom som att klaga på att Sverige är för byråkratiskt. Muahahahahaha.
Vilket fall, efter att ha spenderat 1,5 biljoner på sitt höghastighetstågsystem så tycker man väl att skitet borde fungera något som när eftersom ja, det är ju trots allt nybyggt. Vad kan gå fel liksom (sök på google Wenzhou train collision). Vanligtvis måste jag erkänna att tågen går på rätt bra här, de går i tid och anländer i tid.
Ofta tänker jag på det nya Slussen-förslaget som tydligen upprör massor av folk (jag säger spräng skitet), ett av argumenten är att det kommer att vara flera hundra meter mellan tunnelbana och bussar. Den enda träningen jag får numera är just att gå från Taxin till tåget, och det är först genom 100m kravallstängsel, sen 2 rulltrappor, 1st bagagescanner, 3st biljettcheckar, en korridor på 200 meter (som jag har sprungit i den), sen genom en vänthall stor som 2st handbollsplaner, sen nedför 1 st rulltrappa och slutligen mellan avståndet i 2 till 8 vagnar (där varje vagn har 100 säten så räkna ut avståndet själva) för att komma till rätt kupe och sittplats. När jag kommer fram till min station, så då är det 2 rulltrappor, 500 meter korridor och 2 biljettspärrar innan jag ens har kommit ut ur stationen.
Sen så imorse, så händer det något oerhört typiskt Kina. Jag är vid biljettgaten nummer 2, alltså efter kravallstängsel, biljettcheck no 1, väskan och mig själv scannad, uppför 2 rulltrappor, genom den långa korridoren, och står nu i hanbollsvänthallen, klockan 07:08 som jag gör varje dag, ja well, gate:arna är inte öppna. Det står ingen konduktör och kollar biljetter. Klockan blir 07:15 och fortfarande ingen som kommer och öppnar spärrarna (som förövrigt är låsta med hänglås), nu börjar folk klättra över spärrarna men de kommer inte långt, glasdörrarna till rulltrappan ned till perrongen är också låsta. Här jag börjar jag tänka på vart jag ska springa om det börjar brinna i väntrummet med 500 kineser. Folk rycker i dörrarna och bankar, konduktörer kommer förbi och ryker lite på axlarna. Jag sitter på en bänk och mumsar en frukostpita med ost och skinka. Klockan blir 07:25, tågets avgångstid har gått och nu kommer det konduktörer och öppnar spärrarna för ett annat tåg. Alla väller in igenom spärrarna men ingen kommer förbi biljettläsarna (börjar ni tycka att man måste visa biljetten lite väl många ggr eller?). Det står heller inget tåg på perrongen och när man frågar konduktörerna vart vårt tåg är så rycker de lite nonchalant i axlarna. Vissa pekar på högtalarna och säger att de måste ha annonsat något.
Klockan blir 07:50, då börjar konduktörerna skrika att alla som ska till Kunshan och Suzhou (stoppen innan mitt stop) kan ta ett annat tåg som gick då. Vårt tåg visste ingen vart den hade tagit vägen. Nu börjar jag bli nervös, ska jag springa och byta biljett? Kommer det ett tåg? Pitabrödet var slut, nu ville jag ha kaffe. 08:15 så rullar vårt tåg in på perrongen. Plötsligt kommer det ut 15 st konduktörer och plötsligt visste de allt man frågade. Växlarna hade frusit fast under natten, idag var första frosten för året.
Så in hoppade alla på tåget och 1 timme försenast kom jag fram till jobbet (den valiga restiden är 45 min). Inga konstigheter för ett land där jag ibland fick sovmorgon på grund av att de har stängt motorvägarna för att dimman är för tung, eller där flighter till Beijing ställs in för att smoggen är för tjock och piloterna ser inte laddningsbanan.
Saker och ting försenade. Jag har köpt en Kindle. I am set for life i ett väntrum.
Puss och kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)