Helg

Imorse var det ett okänt par här och kollade på lägenheten. Det blir liksom så himla verkligt att vi ska flytta. Vi har inte ens börjat titta på nya lägenheter, och en smygande trygghetsnarkomani gör att oron för att alls hitta en lägenhet under den kommande månaden kryper upp och gör att jag inte riktigt kan somna om. Tänk om man inte hittar ngt nytt som är lika bra, tänk om man inte hittar ngt alls?

Så nu sitter jag här 5 timmar senare och har precis målat naglarna och väntar på att det ska bli dags att ta tåget till Shanghai. Där väntar lördagsmiddag med gänget och annat bus. Kanske t.o.m the vagina monologues. Jag förstår bara inte hur jag temporärt blev så ängslig.

Kanske för att det redan är juni och inte många av mina planer för året har realiserats, ingen bonus färdigt än, inga nya utmaningar, ingen ny lägenhet, ingen viktnedgång, och fortfarande inte examen. Panik.