Världens sämsta bloggare?

Ett inlägg i April, det är fanemig riktigt dåligt, men håll då i å tanke att jag har inte varit på gymmet sen mars. Det är mycket sämre.

Att jag inte skriver så ofta beror på många anledningar, mest för att jag är lat och när föredrar att slösurfa eller kolla tv-serier när jag ledig. En annan är att det går förjävla långsamt att ladda upp bilder via VPN-tunneln och detta var ju från början tänkt som en bildblogg. Nu är jag för lat att flytta bloggen till ett oblockerat domain.

Men mest av allt så handlar det om att berätta det som är personligt men inte privat, intressant men inte avslöjande. Jag har valt att göra min blogg publik och det innebär också att jag väljer oftast inte att skriva eller kommentera om funderingar eller händelser som härstammar från mitt jobb. Det är naturligtvis en form av självcensur, men jag vill kunna stå för allt som står här på bloggen och inte allt är lämpat för det. Det händer massor av saker eller händelser på jobbet som är roliga/skumma/ovanliga/typiska för Kina, men dessa historier är liksom privata samtidigt som de är helt professionella. Vilken hatt har man på sig när man är på internet? Samma sak gäller för historier som andra berättar för mig men som härstammar från deras yrkesliv. Det är liksom inte min rättighet att basunera ut det.

Oberoende om vad man tycker om detta, så innebär det för mig att massor av roliga historier kan inte återberättas här. Då mina vänners och mitt liv är till en stor del våra jobb (iallafall just nu som expats) så finns liksom inte många historier kvar att berätta.

En observation som jag däremot kan dela med mig av är att 4 av mina vänner har sen årsskiftet önskat att de kunde bli sparkade från sina jobb, för i så fall så skulle det ge dem chansen att starta eget. Det är den definitiva tecknet på att den ekonomiska krisen är över (eller att mina vänner har bättre "package" än mig.)