Jag vet att jag ofta, i den här bloggen, skryter över hur bra det går här i Kina. Hur bra/häftigt/roligt det är att bo i Kina. Det är verkligen inte så - alltid. Precis som all Kinabevakning i svenska medier är negativ, så är den här bloggen nästan lika positiv. Mitt och Calles liv blir bra vinklat i mina små försök att vara fyndig. Den verkliga bilden av att jobba i Kina förmedlas inte för alla som drömmer om att flytta utomlands - varken av mig eller av media eller av andra i min sits. Jag har numera konstant magkatarr, dålig humör, stressad och pressad. Ibland orkar jag inte ens somna på kvällarna och om telefonen ringer efter kl 19, så vill jag nästan gråta. Flera av våra vänner har liknade symptom. Dålig sömn, magsår, depressioner, humörsvängningar, ticks i ögonen, listan fortsätter.
Förra veckan fick jag dock träda in i den tyvärr inte så exklusiva klubben för "de expats som har blivit hotade eller inlåsta av sina arbetare/anhöriga till arbetare och eller leverantörer". Well. Så är det ibland, di.se skrev i sin weekendbilaga om riskerna att jobba i Kina för inte så länge sedan. Nu handlar dessa case sällan om liknande saker, men som sagt, klubben är inte så exklusiv.
2 kommentarer:
Hej Yixin. Du är fantastisk. Inte många som skulle göra ett så offentligt tillkännagivande av att allt inte bara är toppen.
Jag tycker INTE att du skryter. Att expat-livet är både upp och ned är nog något som alla som levt det känner till. Något av en väl förborgad hemlighet eftersom man ju "lever det goda livet och inte ska klaga". En annan slags press som förhoppningsvis uppvägs av allt intressant som händer som man aldrig skulle få uppleva i Sverige. Men sanningen är ju att extremerna blir så mycket större.
Det gör mig väldigt illa till mods att du har blivit hotad. Det faktum att det är en "inte så exklusiv klubb" gör det inte mindre obehagligt. Jag hoppas verkligen att din arbetsgivare har tagit hand om det (och dig) på ett bra sätt. Jag lider med dig. Det måste vara en äcklig upplevelse.
Jag vet att vi inte har setts på över sex år och att vi inte känner varandra SÅ jävla bra men om du vill slå en signal och snacka skit om Kina och din arbetssituation så tveka inte, jag finns på Skype och mitt användarnamn kan du hitta på Facebook. Om du vill.
Tack Johan, det var inte sååå dramatiskt. Bra att veta att man kunde hålla masken vid sådana situationer.
Ska vi inte och ta ses snart igen? Det har varit allt för länge nu!
Kram
Skicka en kommentar