Luften som gick ur - Recap

Man ska ju jobba med mål och sånt skit, det står det i alla jävla fakeböcker som säljs på gatan. Så sagt och gjort, målet är att updatera bloggen mer. Så här kommer en kort och koncist sammanfattning av året 2011 so far - eller så far som jag har haft min iphone, så med andra ord April - Juni

Förste april fick jag min nya iphone. Detta är mitt första foto i telefonen. Så ny vet ni vad jag gjorde den dagen. Möten, möten, samtal, samtal the usual. Ibland undrar jag varför i helvete man behöver ingenjörer till att göra så enkla jobb. Men hey, it pays the bills and I ain't complaining.

Sen kom Per och Gunni och hälsade på. Så här roligt hade vi redan första dagen. Måste säga att Per och Gunni är några jäkla turgummor. Så mkt roliga och konstiga saker som hände med dem, well, de tror att Shanghai är en blandning av freakshow och läger. Kanske inte en helt fel beskrivning....

Så vi käkade brunch Shanghaistyle. Det utmynnade till mer eller mindre kaos i ett lane house, sen var det bowling, men då hade telefonen gett upp.

Per och jag lärde oss att sabrera: Haha haaaaa är rytmen att hålla.

Sen dracks det lite mer skumpa, fast denna gång på Mint. Resterande fyllebilder är lite för grova för att lägga upp. Men efter dessa bilder går det bara downhill.

Sen kom maj, våren anlände, det käkades frukost på balkongen, det blommade körsbär, det var teambuildingmiddag och jag hittade världens bästa affär - gamla kinesiska möbler i staplar.

Jag avslutade även min managementkurs och fick ett plackat. Den står nu bakom gardinen på kontoret och samlar damm. Dock lärde jag mig ett och annat om mig själv som jag ska jobba på. Bland annat aktivt lyssnande, det du hade man inte kunnat tro om Yixin Fang för så där 4 år sedan.

Maj gick i bröllopets tecken. Totalt gick vi på 3 st. Jag var tärna och Calle var best man på Ola och Vivians stora partaj, som ordentligt höjde ribban för hur bröllopsfest ska gå till.

Sen kom Jessi o Johan och tog en liten weekend i Suzhou med oss. Mysigt med middag hemma och chill vid kanaler.

Sen var det dags för massor av jobb i Sverige och det hela kröntes med en veckas semester "hemma". Då gäller det att man är som jag, jävligt organiserad, för här skulle det pusslas in vänner varje ledig kvart. Här har vi bl.a John och Lisa, som man lyckades träffa på volley i Stekholm.

Här har vi lundagänget i mustasch. Ja, varför inte? Calles kommentar till bilden var: "varför är inte jag förvånad att det var just du med hitlermustaschen?". Ja, varför inte?

Calle hade även världens finaste 30-årsfest, svensk sommar på sitt bästa vis. Vi snackar festival, vi snackar band, vi snackar hela paketet med bastu och korvgrillning och soluppgång över skärgården. Dessutom, på en av de där mytomspunna perfekta sommardagarna.

Allt som allt, mycket bra år så far. Faktiskt så skulle man kunna säga att året 2011 har gått i de helst fantastiska festernas tecken. Det var en riktigt bra fest när Pertan och Gunni var här, det var galet under öppningsceremonin, det var galet bröllop och en hejdundrandes bra 30-årsfest.

Helg

Imorse var det ett okänt par här och kollade på lägenheten. Det blir liksom så himla verkligt att vi ska flytta. Vi har inte ens börjat titta på nya lägenheter, och en smygande trygghetsnarkomani gör att oron för att alls hitta en lägenhet under den kommande månaden kryper upp och gör att jag inte riktigt kan somna om. Tänk om man inte hittar ngt nytt som är lika bra, tänk om man inte hittar ngt alls?

Så nu sitter jag här 5 timmar senare och har precis målat naglarna och väntar på att det ska bli dags att ta tåget till Shanghai. Där väntar lördagsmiddag med gänget och annat bus. Kanske t.o.m the vagina monologues. Jag förstår bara inte hur jag temporärt blev så ängslig.

Kanske för att det redan är juni och inte många av mina planer för året har realiserats, ingen bonus färdigt än, inga nya utmaningar, ingen ny lägenhet, ingen viktnedgång, och fortfarande inte examen. Panik.

Tillbaka till nutiden.

Jag har varit hemma i Sverige, men det antar jag att alla har märkt med tanke på hur aktiv jag har varit på Facebook. Det är nästan så att man skäms. Speaking av Facebook- just nu läser jag en biografi om Bang och mycket där baseras, så som i så många biografier, på personlig brevväxling. Eftersom det numera aldrig skrivs fyndiga brev eller mail för den delen mellan folk, ja vad kommer framtida biografiförfattare gå efter? FACEBOOK?

"Ja den 6:e Juni var X glad över det fina vädret och Sveriges nationaldag, mest för att det var ledig dag. Det tyder på ett opatriotiskt sinne X odlade redan som ung."

TWITTER? "X var en banbrytande ungdom. Det signades ett tywitterkonto ganska omgående och därefter har man kunnat följa surdegsbrödets utveckling i dennes händer - i realtid!"

Då och untidens historiker söker med lycka och ljus över fysiska spår av oss, framtidens historiker kommer att, likt en nykär tonåring, kunna stalka sina objekt i det elektroniska nätet och objektets persona och spår på internet.

Framtida biografiförfattare kommer att veta om mig att jag under de senaste veckorna har gjort en smärre Sverigeturnering, att jag har bott på diverse mer eller mindre sunkiga stadshotell och att har därimellan varit i ett väldigt fint Stockholm och nästan blivit rånad. Vad de däremot aldrig skulle veta, om jag nu inte hade basunerat ut detta på bloggen, är min reflektion över att stadshotell har ett av de tydligaste makören av manlig dominans i industrin. När duschtvålen är av dubbeldusch-karaktär och luktar billig aftershave.