Tillbaka till nutiden.

Jag har varit hemma i Sverige, men det antar jag att alla har märkt med tanke på hur aktiv jag har varit på Facebook. Det är nästan så att man skäms. Speaking av Facebook- just nu läser jag en biografi om Bang och mycket där baseras, så som i så många biografier, på personlig brevväxling. Eftersom det numera aldrig skrivs fyndiga brev eller mail för den delen mellan folk, ja vad kommer framtida biografiförfattare gå efter? FACEBOOK?

"Ja den 6:e Juni var X glad över det fina vädret och Sveriges nationaldag, mest för att det var ledig dag. Det tyder på ett opatriotiskt sinne X odlade redan som ung."

TWITTER? "X var en banbrytande ungdom. Det signades ett tywitterkonto ganska omgående och därefter har man kunnat följa surdegsbrödets utveckling i dennes händer - i realtid!"

Då och untidens historiker söker med lycka och ljus över fysiska spår av oss, framtidens historiker kommer att, likt en nykär tonåring, kunna stalka sina objekt i det elektroniska nätet och objektets persona och spår på internet.

Framtida biografiförfattare kommer att veta om mig att jag under de senaste veckorna har gjort en smärre Sverigeturnering, att jag har bott på diverse mer eller mindre sunkiga stadshotell och att har därimellan varit i ett väldigt fint Stockholm och nästan blivit rånad. Vad de däremot aldrig skulle veta, om jag nu inte hade basunerat ut detta på bloggen, är min reflektion över att stadshotell har ett av de tydligaste makören av manlig dominans i industrin. När duschtvålen är av dubbeldusch-karaktär och luktar billig aftershave.