Semester Baby

Imorgon är min plan att gå upp ur sängen, ta en dusch, gå till jobbet, sitta i möten, stressa in i en taxi och sätta mig på ett plan. Semester är skönt, men den här gången är det extra trevligt att få bo flått och hänga med världens bästa Mette och John i Hong Kong. Det ska shoppas, ätas, drickas och mysas i kvadrat. Vi ska även en runda till Dahuang i Taipei och där ska hela proceduren tas om igen.

Ett stort hinder just nu är att jag inte har packat. Inte en jota. Jag vet inte ens vilken väska man ska ha med sig på resan. Jag har lärt mig mycket av alla mina resor, men packa - där har jag lärt mig nada. Den organisationskapaciteten har jag bara inte kunnat inbringa mitt privatliv.

Så är 3 handväskor och 4 par skor för mkt att ta mig sig för 1,5 vecka?

Insikt

Skillnaden mellan att vara student och att vara vuxen med ett jobb är att man umgås mycket mer med Idioter. Här finns inget val, man kan inte välja sin lab partner, man kan inte skita i att hänga med de nördiga kursarna. Man kan inte göra så mycket när folk runt omkring dig är idioter.

För det är bara att inse att idioter finns det gott om, visst inte alla kan klassas som idioter, vissa mer imbecilla än andra, men ändå. Jag vill minnas att de flesta jag umgicks med i Lund var intelligenta på ett någotvis, inte kanske alltid trevliga eller smarta, men en viss lägsta nivå fanns där om man nu få vara lite krass. Men det finns ingen universitetskurs i världen som kan förbereda en för medelmåttigheten ute i verkligheten.

Dagligen är jag del av konservationer om möjligheten att borra hål genom jordklotet till andra sidan, tjocksteffon som ska fixa in en på ställen som är gratis, folk som tror på saker för att det står om det på internet, folk som aldrig har hört talas om belgiska pedofiler, folk som inte pallar att rösta för att man inte längre bor i EU, folk som tror att deadlines bara är ett ett adjektiv osv osv listan är bra lång.

Vad vill jag komma med detta? Jag ber om ursäkt jag har kallat folk för idioter så lättvindigt under min studietid, jag tar tillbaka allt (förutom en person, hon är kvar på listan).

Förvirrad

Man kan undra varför nedanstående 2 inläggen är på engelska, och sanningen är enkel och brutal. Jag var förvirrad. Mandarin på dagen, engelska på kvällen, Shanghai dialekt på helgen och svenska så där insprängt här och där. Jag är totalt obegåvad i språk - hade jag varit född i USA så hade jag knappt kunnat engelska. Så att hålla isär språken och ständigt lära sig nya, som den här pinglan, det är helt enkelt inte för mig.

Så hädan efter så kommer ni att få fortsätta att avnjuta bloggen på mitt minst dåliga språk - svenska.

Wives

Also, it is hilarious to watch the rich Chinese wives - the taitais and second wives. It is not unusual for successful factory owners to have a "second wife" - another word for mistress. These can easily be identified with driving a BMW 3-series - preferably a white one, dressed in pink outfits paired with huge Gucci sunglasses and a baseball cap. The taitais however is the first and real wife. They come in Chanel bags, botoxed and stretched, and with a private chauffeur. Both types look beautiful and composed in their clothes.

However, neither type of wife have any intentions to actually sweat at the gym. They walk (slowly) on the thread mills and wouldn't dream of actually running. They sms a lot during the belly dance lesson, and they stop as soon as they feel muscle pain. The weight lifting machines are never touched - not to mention the ab crunchers. The only place some effort is made is in the yoga classes.

Their bodies therefore all look according to their efforts; saggy butts, breasts hanging off the visible ribs and bellies that more resemble bags than anything else - not to mention the extent of the bushes. OMG the bushes. I would think that as mistress you would make an extra effort - but no, there is long hair under the armpits, there is bushes almost reaching the belly buttons.

All this confuses me when it comes to the notion of beauty ideals. These ladies consume more time and resources than average western women on beauty and fashion. They read the same magazines, watch the same fashion shows and strive for the same skinny body image as most females in the west. These women spend more money on beauty treatments and makeup than most western women I have known or heard about.

Still, once the curtains of clothes and makeup are dropped, there is just fragile and gravity adjusted bodies - the same kind bodies that are the centre of our bad self esteem and negative body image.
Interesting, is it not?

Cash flow

I've learned another bitter lesson about cash flow in my private economy. This month, a number of bills were due, a very necessary gym card was purchased, and finally a lovely drunken weekend with loss of cellphones and new friendships established.

So what do one do in dire times? The gym of course. It is a time consuming "leisure" that is "free" since the cost of the membership is considered in economic terms "sunken costs". I bought my membership card this Tuesday and I will be hitting the gym for the fourth time this week today.

This exceeds the total number of times I've gone to the gym in the past 2 years. So in order to actually be prepared for beach 2009, I will take my responsibility and burn all my cash on wine, hoes and rock'n roll during the first weekend after salary next month as well. I've never thought the trick was this easy.

Swine flu anyone?

Hong Kong har sitt första bekräftade svininfluense fall och det råder full panik - även i de statligt kontrollerade medierna. En mexikansk turist flög in till HK och blev sjuk där. Planet mellanlandade på Shanghais flygplats så nu är alla avstigande passagerare i Shanghai och alla som har varit i kontakt med dessa personer satta i karantän.

HK har satt alla personer som bodde eller jobbade i samma hotell i karantän. Samma hotell som jag faktiskt ska passera om 3 veckor då bussarna från Shenzhen landar på samma hotell.

Paranoia - you might say? Låt oss då komma ihåg att Sars hände 2003 - det sitter fortfarande i folks nära medvetande. Sen kan man ju bara titta på bilden här nedan. Detta är väntrummet för mitt morgontåg till Wuxi från Shanghais centralstation. Klockan är 06:25. Snacka om att jag satt och skruvade på mig för varje hostning som hördes.

What is love...?

Snacks på office en måndagseftermiddag