Jag skulle handla julklappar...

....men köpte istället en nyårsklänning till mig själv. Smart, med tanke på att den skitiga växelkursen och det faktum att jag inte ens vet vad jag ska göra på nyår. Det vore fan typiskt att när man för en gångs skull är förbered, att det hela slutar med att man spenderar "kvällen" i mysbrallor drickandes te. örk.

Min väckarklocka på morgonen

Jag vet inte om det var fler än jag som noterade att, under OS-invigningen, när idrottarna kom in - hur alla gamla kommunistländer tenderade att marschera i takt och formation hela varvet runt, medan leden av idrottsutövare från länder som USA och länderna i Västeuropa, sprack upp några meter in i löparbanan. Här tror jag är anledningen till skillnaden:

Detta är alltså vad jag vaknar till varje vardagsmorgon fast då utan de matchande uniformerna. Men C hade tydligen turen att stå vid fönstret en speciell dag, tack för att du filmade!

Älskade Shanghai 1

När jag inte sliter i fabriken för mitt levebröd så hänger jag oförskämt lite i Wuxi. Jag tar i stort sett varje helg snabbtåget till Shanghai och strosar runt där. Jag kan inte riktigt förklara min förtjustning för staden, för den är både ytlig och elak, men här kommer ett litet försök iallafall.

ja, en blogg verkar inte skriva sig självt...

Så.
Jag har en företag som som köper mina tågbiljetter till Shanghai och sen kommer och leverar dem till mig dagen efter.
Jag har en Ayi som städar, stryker, diskar, handlar mat till mig på onsdagar OCH springer och betalar mina gasräkningar.
Jag har en kemtvätt som kommer och hämtar mina plagg (om de är fler än 3 per gång) och sen kommer en kille och lämnar tillbaka dem till mig. Jag vet faktiskt inte ens var min kemtvätt ligger - det är å andra sidan inte helt positivt eller?
Så var kan jag hitta en som updaterar min blogg åt mig? En spökskrivare för en blogg?

Eftersom C har varit här i 2 veckor och all tid som inte har spenderats på jobbet har ägnats åt honom. Jag menar verkligen mammat honom - oroat mig för hurvida hans mage klarar den kinesiska bakterikulturen, om han sover tillräckligt, eller för mycket, om han har störts av renoveringen hos grannen, om han pluggar ordentligt, om han har kul osv osv.... puh dessa veckor kommer iallafall ställa om min biologiska klocka flera år bakåt.

Därför bjuder jag nu på en liten fin anekdot från lunchrasten idag:

Sourcingingejör 1: Titta, det har öppnat en ny fabrik bredvid oss! De har t.o.m flaggor som vi!
Sourcingingejör 2: Ja, vilket land är företaget i från - är det den amerikanska flaggan?
Sourcingingejör 1: Nä, såklart inte! Det är ju den engelska flaggan ser du väl.
Yixin: Nope, ni har fel båda två - det är den norska flaggan!
Produktionschef: Norge - det är en av välfärdsstaterna uppe i Skandinavien (Heter på kinesiska egenltigen norra Europa ) eller hur?
Sourcingingejör 2: Ja, det är det ju! Men vilka är de andra länder man brukar prata om nu?
Sourcingingejör 1: Det är Norge, Schewiz och vad heter nu det tredje landet?
Yixin: Skojar du med dig? Vet du vilket land företaget du jobbar på kommer ifrån? Sverige!
Sourcingingejör 1: Men vaddå, Sverige kan inte tillhöra Skandinavien, det ligger ju i Östeuropa.

He's coming on an airplane

Det finns få stunder i livet som jag känner mig så lycklig, tacksam, avslappnat och exalterad på samma gång som när jag sitter med en halvljummen GT och njuter av denna utsikt.

Världens finaste C är nu på väg i ett obekväm säte, med säkert ett skrickande spädbarn och tjockis till granne. Han har 11 timmar av turbulens, äcklig mat och dåliga filmer framför sig. Jag önskar honom några starka groggar, en god bok och nyupdaterad Ipod. Fan - jag älskar att lämna carbon foot print.

Freak!

Jag är förmodligen sist med att kommentera Obamas tal i förrgår men glöm inte att jag låg dekad i tarmvirus och bakom ett kommunistiskt brandvägg.

" This is our time, to put our people back to work and open doors of opportunity for our kids; to restore prosperity and promote the cause of peace; to reclaim the American dream and reaffirm that fundamental truth, that, out of many, we are one; that while we breathe, we hope. And where we are met with cynicism and doubts and those who tell us that we can’t, we will respond with that timeless creed that sums up the spirit of a people: Yes, we can."

Finns bara en sak att säga - det är som att kolla på ett avsnitt West Wing - gåshud.

Jag, G och Snaskefar älskar tv-serien West Wing. Denna fascination kan stundtals anta ohälsosamma proportioner. G brukar lyssna på några "walk and talks" i avsnitten medan han somnar, Snaskefar smygregisserar sina egna avsnitt och jag - jag kan efter några glas vin för mycket, börja diskutera med G om huruvida man bör döpa sin framtida son efter Josh eller Toby. Jag tycker Josh och G tycker Toby.

Hur som helst, jag hittade för ett tag sedan denna essä skriven av Aron Sorkin för NY times, där en orolig Obama möter Bartlet. Fantastiskt roligt för alla som har följt West Wing

Dagens outfit

Idag har jag legat däckad i min säng och haft superont i magen. Till slut tvingade min Ayi mig att gå till läkaren och nu har det visat sig att jag lider var en infektion i mina tarmar och går nu på några lämpliga piller. Men läkaren tyckte att det var onödigt att ha ont så sagt och gjort fick man ligga på mage och få en spruta på rumpan. Jag menar hur många år sedan var det NÅGON fick en spruta på rumpan!? Snacka om att jag kände mig som en naughty girl eller ngt perverst.

På tal om sjukhus, så var jag faktiskt på samma ställe för några veckor sedan för att genomgå en obligatorisk hälsoundersökning för alla "aliens".


Då får man en lite checklista över de större medicinska vetenskaperna så som cardiologi, gynekolgi och gastropi, sen får man gå "hinderbanan" genom hela sjukhuset och bli undersökt på alla sätt och viss. Om man är frisk inom just den kroppsdelen får man ett litet kryss och en kort noteringen och så gick man vidare till nästa rum. Vilket maskineri, på under en timme blev jag x-rayad, ekg:ad, ultraljudad och tryckt och klämd på alla ställen.

Jag gillar att "stationerna" inte hymlar med det som faktiskt pågår där. Tänk att komma på ett svensk sjukhus och bli ombedd att gå till "Blood drawing III" och sticka armen genom att en lucka, eller gå till toan för att lämna provet i valfri fack.


Mitt sjukhus ligger alltså i samma byggnad men eftersom jag nuförtiden är rik västerlänning så går jag självklart på en privatklinik med sjuksköterskor i rosa eller babyblå uniformer med en liten hätta på huvudet och sjuka frottéliknande mattor på korridorerna och alla läkarna är antingen utlänningar eller utbildade i USA.

Tatadada...!

Okej okej, jag har varit VÄLDIGT seg med att lägga upp inlägg den senaste tiden, får man komma med en gammal klyshig ursäkt som att man har jobbat för mkt och sovit för lite? Sen kan man ju ifrågasätta omröstningens validitet då fem personer hade deltagit och grafen visade 6 röster. - Jens, man får bara rösta EN gång!

Vinnaren i den feta omröstningen blev naturligtvis det smaklösaste jag har sett på länge - det var väntat och säger en hel del om mina kära vänner. Nä bry er inte om hur jag lever och mår, utan bara berätta om smaklösheter!

Jaja, sedan jag lade ut omröstningen har jag insett jag har sett en hel del till smaklöst, men inget som kanske som lever upp till era högt ställda förväntningar! Så som ursäkt för att jag dröjde så länge så får ni fem stycken smaklösheter istället för en. Ni kan väl lämna en kommentar och berätta för mig vilket jag borde tycka är värst av dessa. Jag känner att jag har varit tillräckligt länge i Kina för att känna att min måttsticka för smaklöshet har blivit allt mer liberal.

Smaklöshet nr 1: JAG!

Man vet att vinet suger när den säljs med Sprite på köpet.

Frågan är bara om denna flaska suger mer än flaskan lite längre bort i hyllan som såldes med tillhörande apelsin juice eller den som såldes med Coca Cola?

Fråga nummer 2 jag ställde mig själv var om den verkligen skulle vara så mkt sämre än övrigt vin från Kina? Flaskan och spriten/apelsinjuicen låg mellan prisklassen och ärligt talat så var denna flaska iallafall en carbernet till skillnad från många andra flaskor som bara gick under namnet "dry red vine".

Fast jag måste erkänna att efter en lång stunds funderande så tyckte jag att juice/sprite/cola i samma förpackning som vin, inte var en så dumt koncept- först dricker man vin på kvällen och sen har man bakisdrickat färdigt för nästa dag! Fast det är väl lite för mkt alkis-tendenser när man tycker att vin och apelsinjuice är en smart idé, eller är det bara smaklöst?

Smaklöshet nr 2: Min nya svåger

Min kära kusin gifte sig för några veckor sedan och hon har väl aldrig varit känd som den mest smakfulla i familjen. Dock så har hon det inte så lätt, hon är ju trots allt från landet. Därför var jag inte det minsta förvånad när hennes bröllopsklänning såg ut som en bastard av kinesisk Versaille-romantik och Kulla-gulla. Men hennes nya man tar ändå priset. Vem fan gifter sig i beiga chinos, ful randig skjorta i knallrosa och sen kombinerar detta med en blodröd slips i blommigt mönster och ärligt tycker att han ser rätt bra ut?

Sen hittade jag de här på deras säng i den nya lägenheten - jag har drömt mardrömmar om onda dockor sen dess.


Smaklöshet nr 3: Jesus som fitt-tatuering

Jag vet inte vad som är mest smaklöst: att man har tatuerat in jesus på sitt kön så hans hår smälter in i pubeshåret, eller att bilden av detta sitter utanför tjejtoan, eller att någon har satt ett cigg-brännmärke där....


Smaklöshet nr 4: The ultimate combo

Killen på bilden heter IGOR och sjunger i ett oompa bompa-band. Ja, han är tysk. Ja, han bär lägerbyxor. Ja, det är en midjeväska ni skymtar på hans vänstra höft. Och ja, det är en medelålders man med tatuering som står på ett bord och sjunger Anton aus Tyrol (eller hur det nu stavas) i Kina.

Smaklöshet nr 5: Nej, han har inte slippt öl över sig. It's all natural

Man sparar ju det bästa till sist.......eller? Jag tror att detta är allt man behöver veta om medelårskris.

Snart dags för val, både litet och stort.

Nej nu tycker jag att bloggy känns allt mer som en matblogg och det är ju inte helt oväntat med tanke på att jag tänker på mat ungefär lika ofta som män anses tänka på sex.

Därför är det förträffligt passande att, från Kina köra en folkomröstning om vilken nästa historia här på bloggen ska bli. Rösta här intill vänster om det ska bli:

1. Den onda versionen av Helvetet.
   
2. Vad blir det om man korsar en tipspromenad, kommunistisk massproduktion och kroppsförnedring?
3. Det mest smaklösa jag har sett på länge.
4. Eller kort och gott hur jag bor.

Vi får se hur länge den kinesiska censuren tillåter mig att hålla demokratiska val på internet :)
Nu, back to work!

Min lunch

Video är visserligen gammal, vissa av er har nog sett den redan med mig. Nudlar, buljong, koriander och kokt nötkött - inga konstigheter!

Titta vad jag hittade i min byrålåda!

En fjärkontroll! Inte visste jag att det låg en sån fantastisk skatt bakom lampan i mitt sovrum!

Man kan alltid lita på hederliga Jackie Chen!

Kommer man hem sent en fredagskväll så finns alltid Jackie, denna klippa. Här har han rekommenderat dumplings med smaken "tre godsaker". Kokas i vatten eller någon god buljong i 5-7 minuter, serveras med en kall öl av lokalt märke. Detta blev resultatet:

Nu till efterrätt blir det Chips med blåbärssmak, igår smakade jag på dem i lycheesmak. Man vill ju vara "Natural & Cool".

Saker man inte ser på IKEA i Sverige

Värmeljus i småförpackning



Folköl och kex



Överdimensionerade knivar



Sovande män nedkrypna under täckena

Gai ge kai fan

Som jag nämnde i föregående inlägg är det nu 30 år sedan Kina påbörjade sin färd längs den socialistiska kapitalismens stig. Min farmor som är född strax efter första världskriget har varit med om det mesta inom den kinesiska 1900-talshistorien.

Familjen var relativt välbärgat före andra världskriget men förlorade allt till japanerna. Därefter var hennes samtliga syskon och kusiner medlemmar i den kommunistiska motståndsrörelsen och hon har förlorat en bror och en kusin i krigen därefter. Efter pensionen på åttiotalet började min farmor jobba som personaladministratör på det största templet i Shanghai där hon förblev i 15 år. Alla hennes barn och barnbarn är idag en del av det kinesiska ekonomiska undret - det har gått bra för oss och därmed även för henne. Hennes liv är ett lapptäcke och en spegling av den kinesiska historien från 1920 och framåt.

Idag summerar hennes posthög det kinesiska samhället just nu.

Update och kinesisk service

För alla dåligt allmänbildade där ute så självständighetförklarades Folkrepubliken Kina den 1:e oktober 1949. Mao stod på den yttersta muren på den förbjudna staden och deklarerade självständighet och vinst över nationalisterna till ett tokfullt Himmelska fridens torg. I år fyller alltså kommunistiska Kina 59 år och i samma veva är det faktiskt även 30 årsjubileum för den socialistiska kapitalismen som infördes med initiativet Gaike Kaifang 1978 av Deng Xiao Ping efter Maos död.

Slut på historielektionen, det har hur som helst så alltså varit nationaldagshelg i Kina denna vecka, många är lediga en hel vecka och jag har valt att spendera den i Shanghai och därav den uppdateringen av bloggen. Sitter nämligen och snyltar på någon annans väldigt tröga oskyddade nätverk. Visserligen har ni som följer bloggen inte missat så mycket. Jag har i stort sett bara ägnat min ledighet åt att gå på IKEA, äta, sova och spela mahjong. Visserligen har jag även hunnit med ett kinesiskt bröllop och ätit min vikt i krabbor men mer om det i ett senare inlägg när jag kan ladda upp lite bilder.

Tänkte bara dela med mig av följande dialog jag hade med en expedit här om dagen när jag ville prova skor på Nine West (amerikansk skomärke).

Jag: Ursäkta har ni dessa svarta skor i storlek 39-40?
Expedit: hm....de finns kanske i blått.
Jag: Kan jag får pröva dem?
Expediten: mmmph...
3 minuter senare... fortfarande inga skor har dykt upp.
Jag: Hallå, skulle inte du gå och hämta ett par 39:or till mig?
Expedit: puhmmmm, kan du inte testa de 36:or som finns ute?
Jag: Nej.
3 minuter senare kommer expediten tillbaka med en skolåda.
Jag: Ursäkta men jag bad om ett par blåa skor i storlek 39-40. Detta är ett par röda i storlek 37.
Expedit: De blåa finns inte i storlek 39. Det finns bara svarta och röda i stora storlekar.
Jag: Ok, men det var ju svarta jag ville ha från början. Ge mig dem då.
Expedit: Kan du inte klämma in dig i 37:orna bara för att kolla om du ens vill ha dem?
Jag: Nej! Jag kan, för det första, inte klämma in mig i ett par 37:or, för det andra kan jag inte veta om jag vill ha skorna eller inte med hjälp av ett par skor som är 2 storlekar för små.
Expediten: Vaddå, vill du ha dem eller inte?
Jag: Bara gå och hämta skorna så ska jag ta beslutet.
Expedit: Jag pallar inte gå och hämta skorna om du sen inte ens ska ha dem.
Jag (skrikandes): BARA GÅ OCH HÄMTA SKORNA! "#¤%&?*^!!
Hon hämtar skorna och jag testar dem. 30 sekunder senare:
Expedit: Ska du ha skorna?
Jag: Jag har inte ens knäppt skorna än...
Expedit: Ska du ha skorna?
Jag, tittandes i spegeln: Hur mycket kostar dem?
Expedit: 475 RMB, har du råd med det? Ska du ha skorna?
Jag: Nja, jag tycker att de är lite stora, kan jag få testa dem i storlek 38?
Expedit: Ska du ha skorna?
Osv, så börjar vi om igen....

Kinesisk inredning

Inga kommentarer nödvändiga.

Jag ber om ursäkt

Jag har tittat igenom min blogg för första gången - fan va kul att ni kommenterar, underbart! Men jag har också insett att jag har en massa slarvfel och grammatiska fel. Jag ber därmed er, kära vänner, om ursäkt för felen och alla de gånger i Sverige då jag har påpekat era stavfel.

För alla er som saknar min matlagning (Hybris? Jag!?), ta en titt på Learn to cook Chinese dishes. Den visar hur man lagar alla de typiska, och framför allt riktiga, kinesiska rätterna. Inga konstigheter!

Första helgen i Wuxi

Helgen i Wuxi började varmt och kvavt och regnmörkret svepte över staden. Vad passar då inte bättre än att sätta på sig hotellets morgonrock och slippers och bädda ned sig i rummet med massor av DVD, frukt och Pockey!


Förutom turen ut på stan för att faktiskt köpa DVD:erna så rörde jag mig inte ur fläcken från min sköna säng. Jag kan rekommendera Forgetting Sarah Marshall, perfa för en eftermiddag då man inte vill slösa energi på sina grå celler. Förutom Pockeys (som är små kexpinnar doppade i choklad, en enkel men brilliant uppfining, som är fan det enda bra som har kommit från Japan) var det bara nyttiga saker som konsumerades. Vad sägs om torkad fiskfilé, kinesiska päron och Wuxi-persikor?


På söndagen kom en glad överraskning. Mette smet ifrån sina konsulter för att tillbringa en eftermiddag med mig i Wuxi. Hon fick bland annat följa med på lägenhetsvisningar. Vad sägs om bland annat den här "pärlan"?


Och om du mot förmodan inte bara är en Budweiser-älskande engelsman, så visar inredningen i lägenheten även din artistiska ådra. Vad sägs om random västerländska ansikten som fondvägg mot den underbara mörkblå väggen? I övrig bör det nämnas att köket är mintgrönt med ett aluminiumgolv och att sovrummen har knallrosa väggar med grön-bruna gardiner i ordet LOVE skrivet som ett mönster.

Hong Kong?

Idag fick jag en väldigt trevlig och en lite mindre trevlig nyhet. Det trevliga är att lägenhetsdebaklet är nu löst och efter lite kompromissande från mitt och Chefens håll så har jag fått en fantastisk lägenhet mot att jag står för el och vattenkostnaderna själv. Jag har dock en hemsk misstanke att snålyixin kommer att tvinga sig själv att sitta frysa häcken av sig på vintern och svettas ihjäl på sommaren i sin lyxiga lägenhet :)

Det mindre trevliga nyheten fick jag efter ett inte alls trevligt samtal med den lokala polisen som insisterade att jag måste ut ur landet den 8:e oktober. Jag håller nämligen på att söka arbetsvisum och eftersom det är Kina, så går varken snabbt eller smidigt. Samtidigt som alla nu kommer att vara lediga i 7 dagar så går mitt visum ut. Lösningen? Tja det verkar som jag måste deporteras och sättas i karantän i Hong Kong tills mitt visum-limbo ordnar sig. Men det kan jag nog leva med...eller?

Man måste kyssar många grodor för att hitta prinsen!

Den här söta tjejen är Connie(!) och hon är min real estate agent. Hon och jag åker runt i Wuxi och tittar på lägenheter. Imorgon är det dags igen, då kommer hennes chaufför med sin stora svarta Buick och hämtar upp mig. Bilen har kört hela vägen från Suzhou, ca 45 min på motorvägen från Wuxi, för att köra oss runt till olika lägenheter som generellt ligger inom 5-15 minuters promenad från varandra. Global warming någon?

Doch hoppas jag att den här lägenheten kan bli min, men då måste chefen öppna plånboken. För visst förtjänar jag en 4:a på 160 kvadratmeter och privat hiss?

Chinese management

Företaget som jag jobbar på har fyllt 2 år i Kina. Visst, den officiella invigningen skedde i maj, men man ska inte vara så noga. Hela fabriken var bjuden på stor kinesisk festmiddag på Hotel Kapok . Vi är allt som allt 48 personer som jobbar där. Så här många ville/vågade sitta vid samma bord som Chefen.

Verkstadsindustrins verkliga ansikten

Vad gör man en onsdagkvi Wuxi när säljaren är på besök? Man går ut och blir kalaspackade med Chefen och hans stencoola flickvän. Vad händer när killar som närmar sig medelåldern hetsar i sig sprit? Man hamnar på ett sånt här vackert ställe:

På plus sidan så spelade de faktiskt svenska hip hop i form av Lazee. Och affärsmännen/maffian blande sina 5-liters flaskor med Chivas med grönt te, som sig bör.

Klippt under månen

Kineser firar som bekant en hel högtider som är i väst helt okända. Turen gjorde så att jag lyckades pricka in en sån röd dag i kalendern i anslutning till min första lediga helg i Wuxi. Detta slösades naturligtsvis inte bort på att upptäcka min nya hemstad, utan jag for direkt med snabbtåget till civilisationen i öst - Shanghai.

Där tillbringades helgen i en sann Yixin-anda med massor av:

God mat med familjen, på bild min "svåger".
Starbuks och senare drinkar med Mette:
Och så blev det så klart månkakor och en snabb klippning för en tia. Notera dock att själva föningen av frillan kostade 40 RMB.

Framme i österlandet!

Det är tyfontider här i trakterna och när det regnar då regnar det ordentligt, inget friskt härligt sommarregn här inte. Vattendropparna är så stora att de när de studsar mot marken är det som om det regnar underifrån också. Regnet känns mer som om någon häller en spann med vatten på dig. Då är det bara att stå still och vänta på att det hela ska gå över.

Regnet markerar även slutet på sommaren så då är det även dags för några finurliga stadsbor att skörda sin squash!