Okej vänner, jag är urdålig på att hålla igång den här bloggen. Händer tyvärr inte mycket i mitt liv just nu. De senaste veckorna har ägnats åt att hosta/underhålla/lekamed Elin och blivande Svärfar (jättekul), förhandla kontrakt (jobbigt), leta nytt jobb (skitjobbigt) och plugga elektronik (tråkigt). Det ser ut att bli en riktigt bra jul, Anton ska göra en efterlängtad och lång comeback i vårt sällskap och det är väl för väl att vårt gästrum inte behöver stå tomt allt för länge.
Vilket fall. Jag tänkte att försöka mig på någon form av julkallender - jag menar jag måste väl sona för den grava försumlighet jag har visat bloggen. Mind you, julkalendernkommer inte bli fancy swancy eller särskilt glatt för att det kommer att finnas enough av smör och kanel i era RSS-läsare. Bland annat kan vi hoppas att vi gode b-friend återigen glädjer oss med en Callender på Facebook. Nope, istället tänkte jag vara det sura äpplet och ta upp saker som kanske lätt glöms bort i denna glöggdrickande, frosseristinta och JustD-lyssnade tider. Vem vet, jag kanske får slut på saker som jag är förbannad över, eller bara inte känner för att ge alla en downer dag in och dag ut, så kanske man får lite roliga bilder och en riktig lisvstilsbloggstatus inkastad här och där.
Jag har varit ritkigt jävla förbannad över dagens ämne en längre tid. Fan va arg jag är. Martin Schibbye och Johan Persson blev tillgångatagna i Etiopien för exakt 5 månader sedan av en stat som inte är mycket mer än förklädd junta vars så kallade president har suttit vid makten sedan 1991 och vid senaste valet i maj 2010 fick 97% av rösterna. Det borde sätta president Menes Zenawi i samma liga som de eminenta herrarna Ghadaffi, Saddam och diverse halvganstrar till ledare i Långbortistan i valpopularitet. I fem jävla månader har regeringen Reinfeldt visat hur jävla långt ifrån Palme Sverige har gått. Istället har man ställt sig bakom en smidande utrikesminister som aldrig har ansett vara ett att han sitter i styrelser eller äger stora poster i oljebolag för att sådana bolag, framförallt dem som fokuserar i Ryssland och Afrika tenderar vara moralista ledstjärnor i affärvärlden.
Att den nuvarande utrikesminstern satt i styrelsen för Lundin Petroleum mellan 2000 och oktober 2006, ja det kan ju inte regeringen kanske anklagas för. Att Carl Bildt satt i en styrelse för ett oljebolag som beslutade att gå i en område halvt i inbördeskrig och haöv i händerna på thugs, och att i den resulterande s.k CSR-rapporten 2005 visar att det är helt ok att investera och prospektera med Sudan och Etiopien, well - man kan inte förväntar sig något anat utfall. Att när det väl kommer fram några år senare, speciellt under Isaak Dawit grejerna att det hela blir väldigt obekvämt för herr utrikesminister och han sedan som en jävla brottsling försöker vränga ord och slänga sig med "jag minns inte" i utfrågningar om sin roll besluten att gå in i Etiopien, (men även Kongo och Sudan) som styrelseledamot i bolaget. Som FAN att styrelsen har godkänt att man gör stora investeringar kring ett prospektering projekt.
Nej, vad som gör mig flyförbannad är att när svenska journalister (albeit att de är frilansare, men ärligt vilka tidningar har idag råd med riktiga utrikeskorrar?) blir arresterade i sagda land, så borde man ju tycka att man som utrikesfuckingminister bör man verkligen vara benhård att distansera sig med diktatorn. Men nej. Inte Carl fucking Bildt. Han sitter hos en mysig jävla norrman på bästa sändningstid och jämnför dem med någon äcklig pedofil i som har åkt till Thailand för att köpa barnslavar. Journalist som gör ett jobb för att uppmärksamma grova brott mot mänskligheten mot en pedofil som åker fast i Thailand.
Fuck you Carl Bildt! Och fuck you alla ni som röstade på honom! Ännu mer fuck you till alla som fortfarande har förtroende för den mannen!
För mer information och bättre analyser än vad jag orkar knota ihop här; läs Johan Wirfälts kommentarer och analyser här. Stöd Martin Schibbye och Johan Persson!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar