Jag har ju anmärkt förut hur mkt jag irriterar mig på folk som går bananas över SJ. Jag kan liksom inte relatera till när folk säger påståenden så som; " I Schweiz går minsann tågen alltid i tid". Sen när blev svenska folket experter på Schweizisk kollektivtrafik? Bara för att tågen går, går det bussar? Frågorna liksom bara hopar sig i mitt huvud.
Visst, SJ är sopigt, men det har fan inte investerats i svensk tågnät (i bebodda områden man kanske ska tillägga) sen X2000. Det var fan länge sedan och att klaga på att tågen inte går i tid, det är liksom som att klaga på att Sverige är för byråkratiskt. Muahahahahaha.
Vilket fall, efter att ha spenderat 1,5 biljoner på sitt höghastighetstågsystem så tycker man väl att skitet borde fungera något som när eftersom ja, det är ju trots allt nybyggt. Vad kan gå fel liksom (sök på google Wenzhou train collision). Vanligtvis måste jag erkänna att tågen går på rätt bra här, de går i tid och anländer i tid.
Ofta tänker jag på det nya Slussen-förslaget som tydligen upprör massor av folk (jag säger spräng skitet), ett av argumenten är att det kommer att vara flera hundra meter mellan tunnelbana och bussar. Den enda träningen jag får numera är just att gå från Taxin till tåget, och det är först genom 100m kravallstängsel, sen 2 rulltrappor, 1st bagagescanner, 3st biljettcheckar, en korridor på 200 meter (som jag har sprungit i den), sen genom en vänthall stor som 2st handbollsplaner, sen nedför 1 st rulltrappa och slutligen mellan avståndet i 2 till 8 vagnar (där varje vagn har 100 säten så räkna ut avståndet själva) för att komma till rätt kupe och sittplats. När jag kommer fram till min station, så då är det 2 rulltrappor, 500 meter korridor och 2 biljettspärrar innan jag ens har kommit ut ur stationen.
Sen så imorse, så händer det något oerhört typiskt Kina. Jag är vid biljettgaten nummer 2, alltså efter kravallstängsel, biljettcheck no 1, väskan och mig själv scannad, uppför 2 rulltrappor, genom den långa korridoren, och står nu i hanbollsvänthallen, klockan 07:08 som jag gör varje dag, ja well, gate:arna är inte öppna. Det står ingen konduktör och kollar biljetter. Klockan blir 07:15 och fortfarande ingen som kommer och öppnar spärrarna (som förövrigt är låsta med hänglås), nu börjar folk klättra över spärrarna men de kommer inte långt, glasdörrarna till rulltrappan ned till perrongen är också låsta. Här jag börjar jag tänka på vart jag ska springa om det börjar brinna i väntrummet med 500 kineser. Folk rycker i dörrarna och bankar, konduktörer kommer förbi och ryker lite på axlarna. Jag sitter på en bänk och mumsar en frukostpita med ost och skinka. Klockan blir 07:25, tågets avgångstid har gått och nu kommer det konduktörer och öppnar spärrarna för ett annat tåg. Alla väller in igenom spärrarna men ingen kommer förbi biljettläsarna (börjar ni tycka att man måste visa biljetten lite väl många ggr eller?). Det står heller inget tåg på perrongen och när man frågar konduktörerna vart vårt tåg är så rycker de lite nonchalant i axlarna. Vissa pekar på högtalarna och säger att de måste ha annonsat något.
Klockan blir 07:50, då börjar konduktörerna skrika att alla som ska till Kunshan och Suzhou (stoppen innan mitt stop) kan ta ett annat tåg som gick då. Vårt tåg visste ingen vart den hade tagit vägen. Nu börjar jag bli nervös, ska jag springa och byta biljett? Kommer det ett tåg? Pitabrödet var slut, nu ville jag ha kaffe. 08:15 så rullar vårt tåg in på perrongen. Plötsligt kommer det ut 15 st konduktörer och plötsligt visste de allt man frågade. Växlarna hade frusit fast under natten, idag var första frosten för året.
Så in hoppade alla på tåget och 1 timme försenast kom jag fram till jobbet (den valiga restiden är 45 min). Inga konstigheter för ett land där jag ibland fick sovmorgon på grund av att de har stängt motorvägarna för att dimman är för tung, eller där flighter till Beijing ställs in för att smoggen är för tjock och piloterna ser inte laddningsbanan.
Saker och ting försenade. Jag har köpt en Kindle. I am set for life i ett väntrum.
Puss och kram
Visst, SJ är sopigt, men det har fan inte investerats i svensk tågnät (i bebodda områden man kanske ska tillägga) sen X2000. Det var fan länge sedan och att klaga på att tågen inte går i tid, det är liksom som att klaga på att Sverige är för byråkratiskt. Muahahahahaha.
Vilket fall, efter att ha spenderat 1,5 biljoner på sitt höghastighetstågsystem så tycker man väl att skitet borde fungera något som när eftersom ja, det är ju trots allt nybyggt. Vad kan gå fel liksom (sök på google Wenzhou train collision). Vanligtvis måste jag erkänna att tågen går på rätt bra här, de går i tid och anländer i tid.
Ofta tänker jag på det nya Slussen-förslaget som tydligen upprör massor av folk (jag säger spräng skitet), ett av argumenten är att det kommer att vara flera hundra meter mellan tunnelbana och bussar. Den enda träningen jag får numera är just att gå från Taxin till tåget, och det är först genom 100m kravallstängsel, sen 2 rulltrappor, 1st bagagescanner, 3st biljettcheckar, en korridor på 200 meter (som jag har sprungit i den), sen genom en vänthall stor som 2st handbollsplaner, sen nedför 1 st rulltrappa och slutligen mellan avståndet i 2 till 8 vagnar (där varje vagn har 100 säten så räkna ut avståndet själva) för att komma till rätt kupe och sittplats. När jag kommer fram till min station, så då är det 2 rulltrappor, 500 meter korridor och 2 biljettspärrar innan jag ens har kommit ut ur stationen.
Sen så imorse, så händer det något oerhört typiskt Kina. Jag är vid biljettgaten nummer 2, alltså efter kravallstängsel, biljettcheck no 1, väskan och mig själv scannad, uppför 2 rulltrappor, genom den långa korridoren, och står nu i hanbollsvänthallen, klockan 07:08 som jag gör varje dag, ja well, gate:arna är inte öppna. Det står ingen konduktör och kollar biljetter. Klockan blir 07:15 och fortfarande ingen som kommer och öppnar spärrarna (som förövrigt är låsta med hänglås), nu börjar folk klättra över spärrarna men de kommer inte långt, glasdörrarna till rulltrappan ned till perrongen är också låsta. Här jag börjar jag tänka på vart jag ska springa om det börjar brinna i väntrummet med 500 kineser. Folk rycker i dörrarna och bankar, konduktörer kommer förbi och ryker lite på axlarna. Jag sitter på en bänk och mumsar en frukostpita med ost och skinka. Klockan blir 07:25, tågets avgångstid har gått och nu kommer det konduktörer och öppnar spärrarna för ett annat tåg. Alla väller in igenom spärrarna men ingen kommer förbi biljettläsarna (börjar ni tycka att man måste visa biljetten lite väl många ggr eller?). Det står heller inget tåg på perrongen och när man frågar konduktörerna vart vårt tåg är så rycker de lite nonchalant i axlarna. Vissa pekar på högtalarna och säger att de måste ha annonsat något.
Klockan blir 07:50, då börjar konduktörerna skrika att alla som ska till Kunshan och Suzhou (stoppen innan mitt stop) kan ta ett annat tåg som gick då. Vårt tåg visste ingen vart den hade tagit vägen. Nu börjar jag bli nervös, ska jag springa och byta biljett? Kommer det ett tåg? Pitabrödet var slut, nu ville jag ha kaffe. 08:15 så rullar vårt tåg in på perrongen. Plötsligt kommer det ut 15 st konduktörer och plötsligt visste de allt man frågade. Växlarna hade frusit fast under natten, idag var första frosten för året.
Så in hoppade alla på tåget och 1 timme försenast kom jag fram till jobbet (den valiga restiden är 45 min). Inga konstigheter för ett land där jag ibland fick sovmorgon på grund av att de har stängt motorvägarna för att dimman är för tung, eller där flighter till Beijing ställs in för att smoggen är för tjock och piloterna ser inte laddningsbanan.
Saker och ting försenade. Jag har köpt en Kindle. I am set for life i ett väntrum.
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar