Ni som har känt mig länge vet om att jag under gymnasietiden var en lite lönnfet och uppkäftig tjej som skulle hävda sig lite för mycket på grund av att jag var fulast i gänget. I grund och botten så handlade det om att jag visste inte hur jag skulle "sköta om mig själv" för att använda ett svengelsk uttryck. Jag var (är) lite för lat för att tvätta håret riktigt så ofta som jag borde och jag visste helt enkelt inte hur man gjorde för att sminka sig. Resultaten såg oftast ut som någon femårings försök på en docka.
Med tiden har jag blivit lite bättre, lite mer caring när det kommer till hur jag ser ut och ser det nuförtiden som en del av mitt feministiska manifesto. Jag menar, hur härligt är det inte att man kan förändra sig själv från dag till dig; idag är jag snäll och söt, ikväll är jag sexig och vampig och imorgon menar jag business. Problem med smink blir det först när man blir den personen sminket säger att man är, att man inte vågar vara utan eller om man knarkar en visst sorts smink - jag tänker framförallt på alla brudar i alldeles för mycket mascara, alla som sminkar sig så som de tror att killarna anser att tjejer ska se ut. Nu är det inte många i min bekanskapskrets som ser ut som Kissie, men ack där blir det sorgligt.
Det allra bästa med sminket är att när man känner sig dassig (på grund av en bakfylla eller sjukdom eller bara sjukt överjobbad) och känner inte för att ta tag i saker och ting som som börja skriva det där jobbiga mailet eller byta om och möta upp vänner för drinkar - då drar man fram sminkväskan och sätter på lite ögonskugga eller läppstift och vips på man på G igen. Ni anar inte hur ofta jag går in på toan och sätter på mig läppstift ordentligt (alltså inte förbättrar eller duttar på, utan från scratch med läppenna och allt) trots att jag pluggar eller jobbar hemifrån. Numera har jag läppstift på mig varje morgon för annars hade jag aldrig orkat att gå upp och passa tåget kl 06:20.
Hur som helst, som asiatiskt tjej så är det faktiskt inte alltid så lätt att lära sig. Har ni läst en skönshetsartikel i en modetidning någongång? Det är bland det dummaste och mest snorkiga man kan läsa i tryck, allt är "Serum är helt enkelt essential for din dagliga rutin" eller "Titta så snygg jag blev i fuscia". Men hallå? Hur sätter man på skitet så att man ser snyggare ut och inte som en drag queen? Varför är serum essential, vad ersätter det och vad är cost to benefit analysen? Ärligt, det är som om en musikrecensent säger att Coldplays nya skiva är skit för att det är bögigt att gilla Coldplay.
Men nu har jag hittat min lärarinna. Hon heter Sali Hughes och är beauty editor på the Guardian och där har hon massor av enkla videos där hon varje vecka först berättar om varför man ska använda en viss sorts produkt, när den ska användas och inte användas, hur man applicerar skitet, om det finns några husmorstrick och slutligen, vilka som är värda att lägga pengar på och vilka som inte är det. Bland annat har hon helt förändrat mitt sätt att dra en liquid eyeliner, hur jag förhåller mig till min rougeborste och hur jag använder mitt torrshampoo - visste ni att man ska spraya i roten och sen vänta 1 minut innan jag rör det? Blev sån stor skillnad! Och framförallt så har hon helt rätt i att när det kommer till skönshetspresenter så vill man ha något litet och dyrt snarare än mycket. Det är fantastiskt kul att få ett nytt Chanelnagellack eller en ögonkräm på 10 gram som kostar som en mindre handväska. Det är en instant confidence booster och något som man unnar sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar