Lucka Dagen före dagen - Vad skriver man om nu?

Jaha, näst sista luckan. Jag har nog planerat för lucka julafton redan. Den är färdigskriven, den ligger på ett schemalagt inlägg, publiceras imorgon klockan lunchtid kinesiskt tid så att ni har det lagom tills ni vaknar. Imorgon ska det firas julafton med gamla vänner (Anton) och nya vänner (egentligen mest nya vänners flickvänner). Jag sitter här på kontoret och spelar Johannes jullista på högsta volym för att sprida lite Julstämning. Det är Annual Dinner kl 4, så egentligen borde jag bara sitta av tiden och rulla tummarna. Men eftersom lagens all jävlighet så har de 2 sista dagarna varit sjukt stressande. Jag menar, allt skit som kan hända händer ju nu i sista sekunden. Snart ska jag sticka till en leverantör så jag ser fram emot minst 2 timmar på ett iskallt fabriksgolv.

Idag ville jag bara slänga in den här roliga reklamen som UNICEF Sverige har tagit fram - Jultomten hatar fattiga barn,  "I don't do poor countries!". Hysteriskt kul och jag kommer nog att plåga mina vänner de närmaste dagarna med den one-linern.

Och när man ser hur mycket det skulle kosta att ge många barn poolio vaccin eller hiv-tester eller näringspulver - ja det får fan tom taxikostnaden här i Shangers att kännas dyr. Under den här julkalendern har jag gett en hel del länkar till hur man kan ge till välgörenhet och visst det är lite moraliskt nedvärderande och det kanske mer återspeglar min egna svarta själ eller mina egna dåliga samvete. Man kan ha åsikter om det här med välgörenhet och dess effektivitet eller syfte och baktanke, men i grund och botten handlar det om att vi har så mycket mer och de har så mycket mindre och förtjänar inte alla människor lite hjälp då och då? Så nu när man ska få massor a dyra julklappar, äta flådigt mycket mat och sedan gå ut och bränna av massa pengar på hemvändarutgången på juldagen eller på nyårsafton- då är mitt förslag att ni alla ger något iår. Inte till någon ni känner eller gillar eller ens vet om, men ge för att inse för jävla bra vi alla har det. Ett förslag är att ge lika mycket som din spritnota blir på juldagen. 

Om du är Miriam - ja, då snackar vi minst 10000 vattenreningstabletter. Elin, skulle ta det lite lugnare och eftersom hon redan jobbar inom läkemedelsbranchen så hon borde vara 300 doser poliovaccin. Gys däremot, vet vi ju hur det hela kommer att gå till och han bör vara minst ett skolpaket för ett 40 tal barn.
Jag då? Well, det hela beror på hur nyårsafton kommer att se ut. Men om jag känner de jag ska ut med så snackar vi alla fall en vattenpump för Calle och mig.

Kan ni inte slänga in en kommentar - vilken gåva är ni?

Lucka 22 - nu för lite livsstilsblogging

Ni som har känt mig länge vet om att jag under gymnasietiden var en lite lönnfet och uppkäftig tjej som skulle hävda sig lite för mycket på grund av att jag var fulast i gänget. I grund och botten så handlade det om att jag visste inte hur jag skulle "sköta om mig själv" för att använda ett svengelsk uttryck. Jag var (är) lite för lat för att tvätta håret riktigt så ofta som jag borde och jag visste helt enkelt inte hur man gjorde för att sminka sig. Resultaten såg oftast ut som någon femårings försök på en docka.

Med tiden har jag blivit lite bättre, lite mer caring när det kommer till hur jag ser ut och ser det nuförtiden som en del av mitt feministiska manifesto. Jag menar, hur härligt är det inte att man kan förändra sig själv från dag till dig; idag är jag snäll och söt, ikväll är jag sexig och vampig och imorgon menar jag business. Problem med smink blir det först när man blir den personen sminket säger att man är, att man inte vågar vara utan eller om man knarkar en visst sorts smink - jag tänker framförallt på alla brudar i alldeles för mycket mascara, alla som sminkar sig så som de tror att killarna anser att tjejer ska se ut. Nu är det inte många i min bekanskapskrets som ser ut som Kissie, men ack där blir det sorgligt.

Det allra bästa med sminket är att när man känner sig dassig (på grund av en bakfylla eller sjukdom eller bara sjukt överjobbad) och känner inte för att ta tag i saker och ting som som börja skriva det där jobbiga mailet eller byta om och möta upp vänner för drinkar - då drar man fram sminkväskan och sätter på lite ögonskugga eller läppstift och vips på man på G igen. Ni anar inte hur ofta jag går in på toan och sätter på mig läppstift ordentligt (alltså inte förbättrar eller duttar på, utan från scratch med läppenna och allt) trots att jag pluggar eller jobbar hemifrån. Numera har jag läppstift på mig varje morgon för annars hade jag aldrig orkat att gå upp och passa tåget kl 06:20.

Hur som helst, som asiatiskt tjej så är det faktiskt inte alltid så lätt att lära sig. Har ni läst en skönshetsartikel i en modetidning någongång? Det är bland det dummaste och mest snorkiga man kan läsa i tryck, allt är "Serum är helt enkelt essential for din dagliga rutin" eller "Titta så snygg jag blev i fuscia". Men hallå? Hur sätter man på skitet så att man ser snyggare ut och inte som en drag queen? Varför är serum essential, vad ersätter det och vad är cost to benefit analysen? Ärligt, det är som om en musikrecensent säger att Coldplays nya skiva är skit för att det är bögigt att gilla Coldplay.

Men nu har jag hittat min lärarinna. Hon heter Sali Hughes och är beauty editor på the Guardian och där har hon massor av enkla videos där hon varje vecka först berättar om varför man ska använda en viss sorts produkt, när den ska användas och inte användas, hur man applicerar skitet, om det finns några husmorstrick och slutligen, vilka som är värda att lägga pengar på och vilka som inte är det. Bland annat har hon helt förändrat mitt sätt att dra en liquid eyeliner, hur jag förhåller mig till min rougeborste och hur jag använder mitt torrshampoo - visste ni att man ska spraya i roten och sen vänta 1 minut innan jag rör det? Blev sån stor skillnad! Och framförallt så har hon helt rätt i att när det kommer till skönshetspresenter så vill man ha något litet och dyrt snarare än mycket. Det är fantastiskt kul att få ett nytt Chanelnagellack eller en ögonkräm på 10 gram som kostar som en mindre handväska. Det är en instant confidence booster och något som man unnar sig själv.

Lucka 21 - Hur många rätt fick du?

Dictator quiz: Match the strange fact to the departed leader:

http://www.guardian.co.uk/world/quiz/2011/dec/19/dictator-quiz-match-the-strange-fact-to-leader

Jag fick bara 7 av 12. Svårt att avgöra vem som är sjukast; Ghaddaffi eller Bin Laden. Hur många fick du? Lämna ett svar i kommentarerna.

Lucka 20

Alla vet att jag hatar tisdagar. Måndagar är dåliga, men det är man liksom förbered på - det är trots allt hela poängen med söndagsångest. Dessutom har man oftast så mycket att göra på måndagar att de bara försvinner iväg som ett töcken. Nej, tisdagar är egentligen den värsta boven. Det är dagen som man måste göra den där jobbiga dagsresan ned till Guangzhou och tillbaka, eller sitta möten hela dagen och den där dagen där man både planerar för allt som måste bli klart under veckan och inse att man nog måste jobba sent eller det värsta - att man inte har så mycket att göra den här veckan och det är trots allt 4 dagar kvar innan det är helg.

Sen vet ju ni också vid det här laget att vi tröstar mig med att gå på Pubquizz på tisdagar och då kan det vara bra att läsa in sig på current affairs. Men om ni bara hinner läsa en artikel idag, så läs den här:
http://www.guardian.co.uk/business/2011/dec/12/britain-ruled-by-banks

Har ni tid att läsa fler artiklar, läs Bloombergsrapportering om rättvisemärkt bomull. Calle har ju alltid sagt att det här med konsumentmakt är rätt så jävla värdelöst.
http://www.bloomberg.com/news/2011-12-15/victoria-s-secret-revealed-in-child-picking-burkina-faso-cotton.html
http://www.bloomberg.com/news-media/clarisse-kambire-victorias-secret-child-labor-cotton-picker/


Hipp hopp, så tar vi tag i den här dagen.

Lucka 19 - Det här med att ge...

För några år sedan fick jag en väldigt fin julklapp av en när och kär vän. Inga namn nämda men än så länge har jag nämligen inte fått själva presenten. Jag skulle nämligen få en viss summa donerat i mitt namn till en valfri hjälporganisation eller annat gott. Presentgivaren i fråga ansåg väl antingen att jag behövde en karma-boost eller att jag behövde lite moraliskbättring.

Vilket fall, jag funderade länge och väl, för ärligt, hur fasiken väljer man mellan att rena vatten till flyktingar, eller vaccinerar barn mot mässing eller malariamedicin eller för delen mat till svältanande barn? Det är ju nästan omoraliskt att ens göra ett sådant val. Så jag beslutade mig för att använda pengarna till micrkrediter. Bland annat www.kiva.org är ett väldigt bra sida för sådana projekt och egentligen så finns det ingen anledning att inte göra det. Men sen kom det lite skandaler kring microfinans och gamle Yunus hamnade i blåsväder i Bangladesh, ja, då sa min vän att det var nog bäst att inte lägga alla äggen i samma korg (vilket när man tänker efter är en oxymoron). Vilket fall efter många om och men så har jag för mig att den presenten fortfarande inte är given.

Vilket fall, här är 2 bra ställen att lägga pengarna mr G.
1. Läkare utan gränser -
MSFi min åsikt måste vara den mest proffsiga och bad ass organisationen ute på fält. Extra eloge för att de är en av de få organisationer som regelbundet reflekterar över vad de gör, med vilka medel och vilka konsekvenser som uppstår av deras agerande. Johnny Boy som arbetar väldigt mycket i Afrika säger att ute på fältet så är alla rörande överrens om att Medicins sans Frontiers är en av de mest uppskattade och effektiva orangisationerna. Och jag litar på Johnny Boy. Men Anna B, du kan väl lämna en kommentar om hur du ser på dem? Dessutom så är jag mäkta imponerad av att de vågar erkänna att de inte kan hjälpa så många eller de som mest behöver hjälp.

2. Kiva.org -
Har redan nämt dem, men det är värt att nämn att Kiva själva är inte någon mikrofinans-institution, utan de väljer ut ett antal ute på fält att samarbeta med och man som donator/långivare kan gå via dem på ett väldigt smidigt sätt hitta och stödja projekt och lån runt om i världen.
Man kan välja hur mycket man vill låna ut, minsta belopp är 25USD (vilket i dagens valuta är typ inga pengar alls), man går in på sidan, väljer ett projekt genom att filtera enligt sina önskemål, typ - jag vill stödja kvinnor i Pakistan. Kan får en liten kort berättelse vad låntagarna vill ha pengarna till, avbetalningsplanen och hur stor risken är att lånet kommer att betalas tillbaka och om låntagaren har lånat innan. Sen kan välja att stödja hela lånet eller bara en del av lånet. Alla transaktioner sker smidigt och lätt via Paypal.

Lucka Lucia

Ok, jag har tagit semester från bloggen i flera dagar. Det har varit mycket på jobbet och jag har helt enkelt inte haft något att säga. Det är så kallt att man helt enkelt inte orkar att tänka.

Idag är det tisdag och som varje tisdag är det pub quizz som gäller och varje tisdag morgon så kommer det en bonusfråga på mailen. Varje gång så tänker jag att "Nah, idag pallar jag inte att gå på quizzet" och så varje tisdagsmorgon så kommer bildfrågan ochh man känner att adrenalinet stiger och wips så har man återigen bokat med gänget att dra dit på kvällen. Ikväll är det dags för någon form av årsspecial och det påminnde mig om att jag måste få utse 2011 års bästa bild.

Den här bilden har allt man kan önska sig; en guldpistol, en yngling i Yankees keps och t-shirt med ett stort rött jävla I LOVE YOU i ett hjärta - med en amorspil genom. Släng sedan i en bladning v-tecken och bad ass minspel. Fantastiskt. Någon bör göra grabben till en stjärna.

Vilka är era favoritbilder från året som har gått? Lämna en länk i kommentarerna!

Lucka 9 - Väntrum

Jag har ju anmärkt förut hur mkt jag irriterar mig på folk som går bananas över SJ. Jag kan liksom inte relatera till när folk säger påståenden så som; " I Schweiz går minsann tågen alltid i tid". Sen när blev svenska folket experter på Schweizisk kollektivtrafik? Bara för att tågen går, går det bussar? Frågorna liksom bara hopar sig i mitt huvud.

Visst, SJ är sopigt, men det har fan inte investerats i svensk tågnät (i bebodda områden man kanske ska tillägga) sen X2000. Det var fan länge sedan och att klaga på att tågen inte går i tid, det är liksom som att klaga på att Sverige är för byråkratiskt. Muahahahahaha.

Vilket fall, efter att ha spenderat 1,5 biljoner på sitt höghastighetstågsystem så tycker man väl att skitet borde fungera något som när eftersom ja, det är ju trots allt nybyggt. Vad kan gå fel liksom (sök på google Wenzhou train collision). Vanligtvis måste jag erkänna att tågen går på rätt bra här, de går i tid och anländer i tid.

Ofta tänker jag på det nya Slussen-förslaget som tydligen upprör massor av folk (jag säger spräng skitet), ett av argumenten är att det kommer att vara flera hundra meter mellan tunnelbana och bussar. Den enda träningen jag får numera är just att gå från Taxin till tåget, och det är först genom 100m kravallstängsel, sen 2 rulltrappor, 1st bagagescanner, 3st biljettcheckar, en korridor på 200 meter (som jag har sprungit i den), sen genom en vänthall stor som 2st handbollsplaner, sen nedför 1 st rulltrappa och slutligen mellan avståndet i 2 till 8 vagnar (där varje vagn har 100 säten så räkna ut avståndet själva) för att komma till rätt kupe och sittplats. När jag kommer fram till min station, så då är det 2 rulltrappor, 500 meter korridor och 2 biljettspärrar innan jag ens har kommit ut ur stationen.

Sen så imorse, så händer det något oerhört typiskt Kina. Jag är vid biljettgaten nummer 2, alltså efter kravallstängsel, biljettcheck no 1, väskan och mig själv scannad, uppför 2 rulltrappor, genom den långa korridoren, och står nu i hanbollsvänthallen, klockan 07:08 som jag gör varje dag, ja well, gate:arna är inte öppna. Det står ingen konduktör och kollar biljetter. Klockan blir 07:15 och fortfarande ingen som kommer och öppnar spärrarna (som förövrigt är låsta med hänglås), nu börjar folk klättra över spärrarna men de kommer inte långt, glasdörrarna till rulltrappan ned till perrongen är också låsta. Här jag börjar jag tänka på vart jag ska springa om det börjar brinna i väntrummet med 500 kineser. Folk rycker i dörrarna och bankar, konduktörer kommer förbi och ryker lite på axlarna. Jag sitter på en bänk och mumsar en frukostpita med ost och skinka. Klockan blir 07:25, tågets avgångstid har gått och nu kommer det konduktörer och öppnar spärrarna för ett annat tåg. Alla väller in igenom spärrarna men ingen kommer förbi biljettläsarna (börjar ni tycka att man måste visa biljetten lite väl många ggr eller?). Det står heller inget tåg på perrongen och när man frågar konduktörerna vart vårt tåg är så rycker de lite nonchalant i axlarna. Vissa pekar på högtalarna och säger att de måste ha annonsat något.

Klockan blir 07:50, då börjar konduktörerna skrika att alla som ska till Kunshan och Suzhou (stoppen innan mitt stop) kan ta ett annat tåg som gick då. Vårt tåg visste ingen vart den hade tagit vägen. Nu börjar jag bli nervös, ska jag springa och byta biljett? Kommer det ett tåg? Pitabrödet var slut, nu ville jag ha kaffe. 08:15 så rullar vårt tåg in på perrongen. Plötsligt kommer det ut 15 st konduktörer och plötsligt visste de allt man frågade. Växlarna hade frusit fast under natten, idag var första frosten för året.

Så in hoppade alla på tåget och 1 timme försenast kom jag fram till jobbet (den valiga restiden är 45 min). Inga konstigheter för ett land där jag ibland fick sovmorgon på grund av att de har stängt motorvägarna för att dimman är för tung, eller där flighter till Beijing ställs in för att smoggen är för tjock och piloterna ser inte laddningsbanan.

Saker och ting försenade. Jag har köpt en Kindle. I am set for life i ett väntrum.

Puss och kram

Lucka 8 - Bakfyllan

Full som ett ägg igår. Det var tequila shots, vodka-grönt te, sten-sax-påse om brandyshots och ett par ankhalssnittar och en frukttallrik så klart.

När jag vaknade och drog av mig fejkögonfransarna och fejkögonlocken (!?) 4 timmar senare för att gå till jobbet, Well jag har haft ljusare stunder.

Så idag pallar jag helt enkelt inte. Ni får nöja er med våra kinesiska juldekorationer. Temat iår är som alla andra år i Kina; man tager vad man haver.

Vi får se när Anton kommer om vi pallar oss ut för att köpa lite billigt krams och helt enkelt gör det hela smaklöst

Och nej, kom inte o säg att det redan är smaklöst, detta är fan den asiatiska versionen av avskalat minimalism.

Lucka 7 - Möhippa med tanterna

Jag är på möhippa. Vi ska fotas i traditonella qipaos. Fan jag är så jävla sminkad att jag känner inte ens igen mig själv. Vad säger ni, ska man gå under kniven och fixa bort sina kinesögon?

Det var allt för idag.

Lucka 5 - jag behöver ju inte ens kolla datumet när jag signerar saker, vet ju redan vilken dag det är. Praktiskt.

Så måndag morgon. Sitter med ett stort jävla glas med kaffe, japp muggen kändes för fjuttigt i morse. Vi snackar det stora badass-latte-muggen. Kaffet smakar skit, Zoegas mellanrosten är slut och Ayi:arna har varit resourceful och gått och köpt expressokaffe som de nu använder som bryggkaffe. Det är svagt kaffe och inte särskilt gott. Dyrt är det också. Om någon är på väg til Shanghai, våga inte komma hit och vilja träffa mig utan att ha med sig några paket kaffe. Jag betalar fina pengar till den som kan förse mig med lite Zoegas. Ikea är ju värdelöst nuförtiden, bara Ikeakaffe och det är för fan Löfbergs Lila in disguise.

Så med tanke på mitt fina humör idag på morgonen samt att jag egentligen borde sitta och läsa igenom ett kontrakt såtänkte jag att vi skulle förstöra er dag idag också. Måndag liksom. Jag läste en op-ed kolumn på New York Times förra måndagen och jag mååde fan fysikt dåligt fram tills fyllan på tisdagkväll. Nicholas D. Kristof har varit korre för NYT och har generellt ett CV som får vem som helst att tvivla på sig själv existensiellt. Han har skrivit åtskilligt om Asien, Afrika och framförallt trafficking och den moderna slavhandeln. Jag läste om en kvinna i Cambodja som försöker frita SMÅBARN från bordeller, dit de har blivit sålda av sina egna föräldrar eller som traffickingoffer. Vi snackar 6-åringar som säljs till pedofiler. Bara nu när ska länka till de här artiklarna så mår jag dåligt, det kryper i skinet på mig. Jag får tårar i ögonen. Jag känner att vilka problem du själv personligen brottas med eller anser dig orättvist behandlad, vad det bleknar i jämnförelse med dessa flickor.

FN uppskattar att mer än 12 miljoner människor världen över är offer för vad som defineras som slaveri, alltså att man hålls mot sin vilja för ett utföra ett jobb där man inte blir betald. Av dessa är ca 2,4 miljoner unga flickor och barn traffickingoffer. 40-50% av alla världens slavar är barn under 18 år, de flesta här i Asien. 

Så nu dessa juletider, tänk på dessa barn, dessa slavar och hur jävla bra man själv har det i jämnförelse. Vad som gör mig förbannad är att jag har googlat runt för att se vad jag själv kan göra för att stödja kampen mot det moderna slaveriet och mot mänsklig trafficking, och ärligt så hittar jag inget speciellt. Har ni några tips? Jag har mest lust att köpa en bajonett och långsamt skära sönder bordellägarna i ovannämda artiklar. 

Lucka 4.0 - Vinterdag i Shangers

Efter en veckas Mordor-dimma eller om man ska vara ärlig, föroreningar i luften, har vinden äntligen kommit och blåst allt ut över havet.

En klar vintersöndag i Shangers innebär jordgubbar o mango till frukost, långa promenader i solen o hotpot på kvällen. Hur jäkla fint är inte den här stan?

Lucka 3 - Helg

Ok, jag ser på sidvystatistiken att ni läser julkalendern, men det är ju ingen som kommenterar!? Tycker ni att jag ska fortsätta eller ska vi bara göra lidandet kort?

Idag blir det en kort en. Vi är nyss hemkomna från middag hos en polares flickvän och herregud vilken jävla lägenhet hon har! (ok, hon hyr den) Alltså ärligt, paradvåningar på Ö-malm, släng er i väggen. Hennes bästa kompis är dessutom kurator på ett galleri här i stan så det var fullt av smakfulla tavlor och installationer. Slutligen, hon hade riktiga ELEMENT i lägenheten! Oh herregud va härligt att sitta i en soffa utan en filt. Vädret i Shangers just nu är som sitta i en kall dimma, även inomhus. Så vad för slags läxa ska vi lära oss från detta pojkar och flickor? Jobba hårdare och begär mer lön. Min lägenhet ser fan ut som en jävla studentlyda i jämnförelse. Fan, avundsjuka är jobbigt, men inspirerande.

Anyway, vi är uppe för att vi väntar på Calles pappa som är på väg in från flygplatsen. Jag mumsar på godiset jag fick i paketet från världens bästa Mirre idag. Seriöst Mirre, jag ÄLSKAR presenten!

Idag tänkte jag istället tipsa om the Guardians eminenta julklappslista som de har lagt ut. Mycket är naturligtvis skit och utfyllnad men det fanns faktiskt en massa som jag önskade mig. Emaljkopparna, den där insektsvingen osv osv. Kul koncept att allt är tillgängligt via nätet, väldigt ajour så klart. Vilket fall läs The Guardian annars också. Läs den och sen läs DN och inse i vilket ruttet state svensk journalism är i. Senast när jag kom från London en söndag kväll med The Sunday Times och en Observer, sammanlagt vikt 1,5 kilo och mer eller mindre byter flyg på Bromma och plockar en sladdrig SVD på sammanlagt 10 sidor. Fyfan, betalar folk för sånt här skit?

Hejhopp, nu kom svärfar hem. Nu ska det socialiseras.

Lucka 2

Jupp, det här med blogginlägg är väl som att börja träna, det är jobbigast i början. Calle säger att jag stavar för mycket fel och att jag inte har läst igenom det jag skriver. Väl jag skriver detta på ett jävla pendeltåg med skräniga kineser och ingen spellcheck. Va nöjd över att det inte är fullt av särskrivningar. Stör du dig på svengelska ord? Well skicka över lite svenska böcker eller magazine. Jag spenderar mina arbetsdagar att prata med folk som har svårt att förstå ord med mer än 2 stavelser. Bland annat ordet stavelse.

Så, dagens rant skulle handlat om idioter man jobbar med. Ja, jag vet jag måste byta jobb etc etc. Men det är trots allt fredag, jag håller i en stark gin och tonic och det är allmänt att man inte ska tala illa om folk när man småberusad. Så det får bli en annan dag. Plus att jag håller på med shoppingterapi på Taobao just nu och därmed kommer att ha en obekväm diskussion med Calleballe om faran med taobao när han har vaknat efter den episka fyllan han håller på att tillskansa sig på min chefs svensexa, as we speak.

Istället så pratar vi om feminism. Alltså vi kommer att ha massor av talks om feminism i den här bloggen de kommande dagarna, men just nu är jag lite småpackad och om ni börjar att argumentera med mig, så kommer det att bli fula ord och hotande knytnävar. Historien börjar med att Jag och Calle lyssnar på Sommar på P3, as you do en ledig sommarmorgon. Det var fint väder, vi dricker te, äter mackor och läser tidningar. Livet är fullt av goda stunder yaddi yaddi. Vi lyssnar på Underbara Clara som presenteras som feminist i 50-tals tappning och jag bara WTF, det är ju en klockren beskrivning på Cissi liksom: Gött att kvinnor har fått rösträtt , kan vi återgå till att vara sexualobjekt och ordna fina middagar? Vid närmare tanke, hon är som en äldre version av Anna Anka. Cissi alltså, inte Underbara Clara.

Vilket fall, denna underbara Clara gör sitt argument, välartikulerat och genomtänkt och ärligt talat, ganska bra sommarprogram för att vara så ung och inte mycket att komma med. Men någongång under programmet så anmärker Calle att det är något som liksom inte riktigt stämmer med den där kvinnan, det liksom citat: "luktar kristet blod". Jag tyckte naturligsvis att kommentaren var fantastiskt kul, tills hon outade sig som nyfrälst pingstvän eller vad det nu var. Herregud. Man ska ju stå på axlarna på giganter, så i och med att det är fredag, så låter jag den fruktansvärt roliga Sonja ge en hysteriskt rolig replik till det hela och den här jävla SD-trenden av att gå tillbaka till bättre tider förr:

Ärligt, de här bruden är så jävla rolig. Missa för faan inte hennes blog.

Ut i dimman.

Julkalendern - Lucka 1

Okej vänner, jag är urdålig på att hålla igång den här bloggen. Händer tyvärr inte mycket i mitt liv just nu. De senaste veckorna har ägnats åt att hosta/underhålla/lekamed Elin och blivande Svärfar (jättekul), förhandla kontrakt (jobbigt), leta nytt jobb (skitjobbigt) och plugga elektronik (tråkigt). Det ser ut att bli en riktigt bra jul, Anton ska göra en efterlängtad och lång comeback i vårt sällskap och det är väl för väl att vårt gästrum inte behöver stå tomt allt för länge.

Vilket fall. Jag tänkte att försöka mig på någon form av julkallender - jag menar jag måste väl sona för den grava försumlighet jag har visat bloggen. Mind you, julkalendernkommer inte bli fancy swancy eller särskilt glatt för att det kommer att finnas enough av smör och kanel i era RSS-läsare. Bland annat kan vi hoppas att vi gode b-friend återigen glädjer oss med en Callender på Facebook. Nope, istället tänkte jag vara det sura äpplet och ta upp saker som kanske lätt glöms bort i denna glöggdrickande, frosseristinta och JustD-lyssnade tider. Vem vet, jag kanske får slut på saker som jag är förbannad över, eller bara inte känner för att ge alla en downer dag in och dag ut, så kanske man får lite roliga bilder och en riktig lisvstilsbloggstatus inkastad här och där.

Jag har varit ritkigt jävla förbannad över dagens ämne en längre tid. Fan va arg jag är. Martin Schibbye och Johan Persson blev tillgångatagna i Etiopien för exakt 5 månader sedan av en stat som inte är mycket mer än förklädd junta vars så kallade president har suttit vid makten sedan 1991 och vid senaste valet i maj 2010 fick 97% av rösterna. Det borde sätta president Menes Zenawi i samma liga som de eminenta herrarna Ghadaffi, Saddam och diverse halvganstrar till ledare i Långbortistan i valpopularitet. I fem jävla månader har regeringen Reinfeldt visat hur jävla långt ifrån Palme Sverige har gått. Istället har man ställt sig bakom en smidande utrikesminister som aldrig har ansett vara ett att han sitter i styrelser eller äger stora poster i oljebolag för att sådana bolag, framförallt dem som fokuserar i Ryssland och Afrika tenderar vara moralista ledstjärnor i affärvärlden.

Att den nuvarande utrikesminstern satt i styrelsen för Lundin Petroleum mellan 2000 och oktober 2006, ja det kan ju inte regeringen kanske anklagas för. Att Carl Bildt satt i en styrelse för ett oljebolag som beslutade att gå i en område halvt i inbördeskrig och haöv i händerna på thugs, och att i den resulterande s.k CSR-rapporten 2005 visar att det är helt ok att investera och prospektera med Sudan och Etiopien, well - man kan inte förväntar sig något anat utfall. Att när det väl kommer fram några år senare, speciellt under Isaak Dawit grejerna att det hela blir väldigt obekvämt för herr utrikesminister och han sedan som en jävla brottsling försöker vränga ord och slänga sig med "jag minns inte" i utfrågningar om sin roll besluten att gå in i Etiopien, (men även Kongo och Sudan) som styrelseledamot i bolaget. Som FAN att styrelsen har godkänt att man gör stora investeringar kring ett prospektering projekt.

Nej, vad som gör mig flyförbannad är att när svenska journalister (albeit att de är frilansare, men ärligt vilka tidningar har idag råd med riktiga utrikeskorrar?) blir arresterade i sagda land, så borde man ju tycka att man som utrikesfuckingminister bör man verkligen vara benhård att distansera sig med diktatorn. Men nej. Inte Carl fucking Bildt. Han sitter hos en mysig jävla norrman på bästa sändningstid och jämnför dem med någon äcklig pedofil i som har åkt till Thailand för att köpa barnslavar. Journalist som gör ett jobb för att uppmärksamma grova brott mot mänskligheten mot en pedofil som åker fast i Thailand.

Fuck you Carl Bildt! Och fuck you alla ni som röstade på honom! Ännu mer fuck you till alla som fortfarande har förtroende för den mannen!

För mer information och bättre analyser än vad jag orkar knota ihop här; läs Johan Wirfälts kommentarer och analyser här. Stöd Martin Schibbye och Johan Persson!