Lucka Dagen före dagen - Vad skriver man om nu?

Jaha, näst sista luckan. Jag har nog planerat för lucka julafton redan. Den är färdigskriven, den ligger på ett schemalagt inlägg, publiceras imorgon klockan lunchtid kinesiskt tid så att ni har det lagom tills ni vaknar. Imorgon ska det firas julafton med gamla vänner (Anton) och nya vänner (egentligen mest nya vänners flickvänner). Jag sitter här på kontoret och spelar Johannes jullista på högsta volym för att sprida lite Julstämning. Det är Annual Dinner kl 4, så egentligen borde jag bara sitta av tiden och rulla tummarna. Men eftersom lagens all jävlighet så har de 2 sista dagarna varit sjukt stressande. Jag menar, allt skit som kan hända händer ju nu i sista sekunden. Snart ska jag sticka till en leverantör så jag ser fram emot minst 2 timmar på ett iskallt fabriksgolv.

Idag ville jag bara slänga in den här roliga reklamen som UNICEF Sverige har tagit fram - Jultomten hatar fattiga barn,  "I don't do poor countries!". Hysteriskt kul och jag kommer nog att plåga mina vänner de närmaste dagarna med den one-linern.

Och när man ser hur mycket det skulle kosta att ge många barn poolio vaccin eller hiv-tester eller näringspulver - ja det får fan tom taxikostnaden här i Shangers att kännas dyr. Under den här julkalendern har jag gett en hel del länkar till hur man kan ge till välgörenhet och visst det är lite moraliskt nedvärderande och det kanske mer återspeglar min egna svarta själ eller mina egna dåliga samvete. Man kan ha åsikter om det här med välgörenhet och dess effektivitet eller syfte och baktanke, men i grund och botten handlar det om att vi har så mycket mer och de har så mycket mindre och förtjänar inte alla människor lite hjälp då och då? Så nu när man ska få massor a dyra julklappar, äta flådigt mycket mat och sedan gå ut och bränna av massa pengar på hemvändarutgången på juldagen eller på nyårsafton- då är mitt förslag att ni alla ger något iår. Inte till någon ni känner eller gillar eller ens vet om, men ge för att inse för jävla bra vi alla har det. Ett förslag är att ge lika mycket som din spritnota blir på juldagen. 

Om du är Miriam - ja, då snackar vi minst 10000 vattenreningstabletter. Elin, skulle ta det lite lugnare och eftersom hon redan jobbar inom läkemedelsbranchen så hon borde vara 300 doser poliovaccin. Gys däremot, vet vi ju hur det hela kommer att gå till och han bör vara minst ett skolpaket för ett 40 tal barn.
Jag då? Well, det hela beror på hur nyårsafton kommer att se ut. Men om jag känner de jag ska ut med så snackar vi alla fall en vattenpump för Calle och mig.

Kan ni inte slänga in en kommentar - vilken gåva är ni?

Lucka 22 - nu för lite livsstilsblogging

Ni som har känt mig länge vet om att jag under gymnasietiden var en lite lönnfet och uppkäftig tjej som skulle hävda sig lite för mycket på grund av att jag var fulast i gänget. I grund och botten så handlade det om att jag visste inte hur jag skulle "sköta om mig själv" för att använda ett svengelsk uttryck. Jag var (är) lite för lat för att tvätta håret riktigt så ofta som jag borde och jag visste helt enkelt inte hur man gjorde för att sminka sig. Resultaten såg oftast ut som någon femårings försök på en docka.

Med tiden har jag blivit lite bättre, lite mer caring när det kommer till hur jag ser ut och ser det nuförtiden som en del av mitt feministiska manifesto. Jag menar, hur härligt är det inte att man kan förändra sig själv från dag till dig; idag är jag snäll och söt, ikväll är jag sexig och vampig och imorgon menar jag business. Problem med smink blir det först när man blir den personen sminket säger att man är, att man inte vågar vara utan eller om man knarkar en visst sorts smink - jag tänker framförallt på alla brudar i alldeles för mycket mascara, alla som sminkar sig så som de tror att killarna anser att tjejer ska se ut. Nu är det inte många i min bekanskapskrets som ser ut som Kissie, men ack där blir det sorgligt.

Det allra bästa med sminket är att när man känner sig dassig (på grund av en bakfylla eller sjukdom eller bara sjukt överjobbad) och känner inte för att ta tag i saker och ting som som börja skriva det där jobbiga mailet eller byta om och möta upp vänner för drinkar - då drar man fram sminkväskan och sätter på lite ögonskugga eller läppstift och vips på man på G igen. Ni anar inte hur ofta jag går in på toan och sätter på mig läppstift ordentligt (alltså inte förbättrar eller duttar på, utan från scratch med läppenna och allt) trots att jag pluggar eller jobbar hemifrån. Numera har jag läppstift på mig varje morgon för annars hade jag aldrig orkat att gå upp och passa tåget kl 06:20.

Hur som helst, som asiatiskt tjej så är det faktiskt inte alltid så lätt att lära sig. Har ni läst en skönshetsartikel i en modetidning någongång? Det är bland det dummaste och mest snorkiga man kan läsa i tryck, allt är "Serum är helt enkelt essential for din dagliga rutin" eller "Titta så snygg jag blev i fuscia". Men hallå? Hur sätter man på skitet så att man ser snyggare ut och inte som en drag queen? Varför är serum essential, vad ersätter det och vad är cost to benefit analysen? Ärligt, det är som om en musikrecensent säger att Coldplays nya skiva är skit för att det är bögigt att gilla Coldplay.

Men nu har jag hittat min lärarinna. Hon heter Sali Hughes och är beauty editor på the Guardian och där har hon massor av enkla videos där hon varje vecka först berättar om varför man ska använda en viss sorts produkt, när den ska användas och inte användas, hur man applicerar skitet, om det finns några husmorstrick och slutligen, vilka som är värda att lägga pengar på och vilka som inte är det. Bland annat har hon helt förändrat mitt sätt att dra en liquid eyeliner, hur jag förhåller mig till min rougeborste och hur jag använder mitt torrshampoo - visste ni att man ska spraya i roten och sen vänta 1 minut innan jag rör det? Blev sån stor skillnad! Och framförallt så har hon helt rätt i att när det kommer till skönshetspresenter så vill man ha något litet och dyrt snarare än mycket. Det är fantastiskt kul att få ett nytt Chanelnagellack eller en ögonkräm på 10 gram som kostar som en mindre handväska. Det är en instant confidence booster och något som man unnar sig själv.

Lucka 21 - Hur många rätt fick du?

Dictator quiz: Match the strange fact to the departed leader:

http://www.guardian.co.uk/world/quiz/2011/dec/19/dictator-quiz-match-the-strange-fact-to-leader

Jag fick bara 7 av 12. Svårt att avgöra vem som är sjukast; Ghaddaffi eller Bin Laden. Hur många fick du? Lämna ett svar i kommentarerna.

Lucka 20

Alla vet att jag hatar tisdagar. Måndagar är dåliga, men det är man liksom förbered på - det är trots allt hela poängen med söndagsångest. Dessutom har man oftast så mycket att göra på måndagar att de bara försvinner iväg som ett töcken. Nej, tisdagar är egentligen den värsta boven. Det är dagen som man måste göra den där jobbiga dagsresan ned till Guangzhou och tillbaka, eller sitta möten hela dagen och den där dagen där man både planerar för allt som måste bli klart under veckan och inse att man nog måste jobba sent eller det värsta - att man inte har så mycket att göra den här veckan och det är trots allt 4 dagar kvar innan det är helg.

Sen vet ju ni också vid det här laget att vi tröstar mig med att gå på Pubquizz på tisdagar och då kan det vara bra att läsa in sig på current affairs. Men om ni bara hinner läsa en artikel idag, så läs den här:
http://www.guardian.co.uk/business/2011/dec/12/britain-ruled-by-banks

Har ni tid att läsa fler artiklar, läs Bloombergsrapportering om rättvisemärkt bomull. Calle har ju alltid sagt att det här med konsumentmakt är rätt så jävla värdelöst.
http://www.bloomberg.com/news/2011-12-15/victoria-s-secret-revealed-in-child-picking-burkina-faso-cotton.html
http://www.bloomberg.com/news-media/clarisse-kambire-victorias-secret-child-labor-cotton-picker/


Hipp hopp, så tar vi tag i den här dagen.

Lucka 19 - Det här med att ge...

För några år sedan fick jag en väldigt fin julklapp av en när och kär vän. Inga namn nämda men än så länge har jag nämligen inte fått själva presenten. Jag skulle nämligen få en viss summa donerat i mitt namn till en valfri hjälporganisation eller annat gott. Presentgivaren i fråga ansåg väl antingen att jag behövde en karma-boost eller att jag behövde lite moraliskbättring.

Vilket fall, jag funderade länge och väl, för ärligt, hur fasiken väljer man mellan att rena vatten till flyktingar, eller vaccinerar barn mot mässing eller malariamedicin eller för delen mat till svältanande barn? Det är ju nästan omoraliskt att ens göra ett sådant val. Så jag beslutade mig för att använda pengarna till micrkrediter. Bland annat www.kiva.org är ett väldigt bra sida för sådana projekt och egentligen så finns det ingen anledning att inte göra det. Men sen kom det lite skandaler kring microfinans och gamle Yunus hamnade i blåsväder i Bangladesh, ja, då sa min vän att det var nog bäst att inte lägga alla äggen i samma korg (vilket när man tänker efter är en oxymoron). Vilket fall efter många om och men så har jag för mig att den presenten fortfarande inte är given.

Vilket fall, här är 2 bra ställen att lägga pengarna mr G.
1. Läkare utan gränser -
MSFi min åsikt måste vara den mest proffsiga och bad ass organisationen ute på fält. Extra eloge för att de är en av de få organisationer som regelbundet reflekterar över vad de gör, med vilka medel och vilka konsekvenser som uppstår av deras agerande. Johnny Boy som arbetar väldigt mycket i Afrika säger att ute på fältet så är alla rörande överrens om att Medicins sans Frontiers är en av de mest uppskattade och effektiva orangisationerna. Och jag litar på Johnny Boy. Men Anna B, du kan väl lämna en kommentar om hur du ser på dem? Dessutom så är jag mäkta imponerad av att de vågar erkänna att de inte kan hjälpa så många eller de som mest behöver hjälp.

2. Kiva.org -
Har redan nämt dem, men det är värt att nämn att Kiva själva är inte någon mikrofinans-institution, utan de väljer ut ett antal ute på fält att samarbeta med och man som donator/långivare kan gå via dem på ett väldigt smidigt sätt hitta och stödja projekt och lån runt om i världen.
Man kan välja hur mycket man vill låna ut, minsta belopp är 25USD (vilket i dagens valuta är typ inga pengar alls), man går in på sidan, väljer ett projekt genom att filtera enligt sina önskemål, typ - jag vill stödja kvinnor i Pakistan. Kan får en liten kort berättelse vad låntagarna vill ha pengarna till, avbetalningsplanen och hur stor risken är att lånet kommer att betalas tillbaka och om låntagaren har lånat innan. Sen kan välja att stödja hela lånet eller bara en del av lånet. Alla transaktioner sker smidigt och lätt via Paypal.

Lucka Lucia

Ok, jag har tagit semester från bloggen i flera dagar. Det har varit mycket på jobbet och jag har helt enkelt inte haft något att säga. Det är så kallt att man helt enkelt inte orkar att tänka.

Idag är det tisdag och som varje tisdag är det pub quizz som gäller och varje tisdag morgon så kommer det en bonusfråga på mailen. Varje gång så tänker jag att "Nah, idag pallar jag inte att gå på quizzet" och så varje tisdagsmorgon så kommer bildfrågan ochh man känner att adrenalinet stiger och wips så har man återigen bokat med gänget att dra dit på kvällen. Ikväll är det dags för någon form av årsspecial och det påminnde mig om att jag måste få utse 2011 års bästa bild.

Den här bilden har allt man kan önska sig; en guldpistol, en yngling i Yankees keps och t-shirt med ett stort rött jävla I LOVE YOU i ett hjärta - med en amorspil genom. Släng sedan i en bladning v-tecken och bad ass minspel. Fantastiskt. Någon bör göra grabben till en stjärna.

Vilka är era favoritbilder från året som har gått? Lämna en länk i kommentarerna!

Lucka 9 - Väntrum

Jag har ju anmärkt förut hur mkt jag irriterar mig på folk som går bananas över SJ. Jag kan liksom inte relatera till när folk säger påståenden så som; " I Schweiz går minsann tågen alltid i tid". Sen när blev svenska folket experter på Schweizisk kollektivtrafik? Bara för att tågen går, går det bussar? Frågorna liksom bara hopar sig i mitt huvud.

Visst, SJ är sopigt, men det har fan inte investerats i svensk tågnät (i bebodda områden man kanske ska tillägga) sen X2000. Det var fan länge sedan och att klaga på att tågen inte går i tid, det är liksom som att klaga på att Sverige är för byråkratiskt. Muahahahahaha.

Vilket fall, efter att ha spenderat 1,5 biljoner på sitt höghastighetstågsystem så tycker man väl att skitet borde fungera något som när eftersom ja, det är ju trots allt nybyggt. Vad kan gå fel liksom (sök på google Wenzhou train collision). Vanligtvis måste jag erkänna att tågen går på rätt bra här, de går i tid och anländer i tid.

Ofta tänker jag på det nya Slussen-förslaget som tydligen upprör massor av folk (jag säger spräng skitet), ett av argumenten är att det kommer att vara flera hundra meter mellan tunnelbana och bussar. Den enda träningen jag får numera är just att gå från Taxin till tåget, och det är först genom 100m kravallstängsel, sen 2 rulltrappor, 1st bagagescanner, 3st biljettcheckar, en korridor på 200 meter (som jag har sprungit i den), sen genom en vänthall stor som 2st handbollsplaner, sen nedför 1 st rulltrappa och slutligen mellan avståndet i 2 till 8 vagnar (där varje vagn har 100 säten så räkna ut avståndet själva) för att komma till rätt kupe och sittplats. När jag kommer fram till min station, så då är det 2 rulltrappor, 500 meter korridor och 2 biljettspärrar innan jag ens har kommit ut ur stationen.

Sen så imorse, så händer det något oerhört typiskt Kina. Jag är vid biljettgaten nummer 2, alltså efter kravallstängsel, biljettcheck no 1, väskan och mig själv scannad, uppför 2 rulltrappor, genom den långa korridoren, och står nu i hanbollsvänthallen, klockan 07:08 som jag gör varje dag, ja well, gate:arna är inte öppna. Det står ingen konduktör och kollar biljetter. Klockan blir 07:15 och fortfarande ingen som kommer och öppnar spärrarna (som förövrigt är låsta med hänglås), nu börjar folk klättra över spärrarna men de kommer inte långt, glasdörrarna till rulltrappan ned till perrongen är också låsta. Här jag börjar jag tänka på vart jag ska springa om det börjar brinna i väntrummet med 500 kineser. Folk rycker i dörrarna och bankar, konduktörer kommer förbi och ryker lite på axlarna. Jag sitter på en bänk och mumsar en frukostpita med ost och skinka. Klockan blir 07:25, tågets avgångstid har gått och nu kommer det konduktörer och öppnar spärrarna för ett annat tåg. Alla väller in igenom spärrarna men ingen kommer förbi biljettläsarna (börjar ni tycka att man måste visa biljetten lite väl många ggr eller?). Det står heller inget tåg på perrongen och när man frågar konduktörerna vart vårt tåg är så rycker de lite nonchalant i axlarna. Vissa pekar på högtalarna och säger att de måste ha annonsat något.

Klockan blir 07:50, då börjar konduktörerna skrika att alla som ska till Kunshan och Suzhou (stoppen innan mitt stop) kan ta ett annat tåg som gick då. Vårt tåg visste ingen vart den hade tagit vägen. Nu börjar jag bli nervös, ska jag springa och byta biljett? Kommer det ett tåg? Pitabrödet var slut, nu ville jag ha kaffe. 08:15 så rullar vårt tåg in på perrongen. Plötsligt kommer det ut 15 st konduktörer och plötsligt visste de allt man frågade. Växlarna hade frusit fast under natten, idag var första frosten för året.

Så in hoppade alla på tåget och 1 timme försenast kom jag fram till jobbet (den valiga restiden är 45 min). Inga konstigheter för ett land där jag ibland fick sovmorgon på grund av att de har stängt motorvägarna för att dimman är för tung, eller där flighter till Beijing ställs in för att smoggen är för tjock och piloterna ser inte laddningsbanan.

Saker och ting försenade. Jag har köpt en Kindle. I am set for life i ett väntrum.

Puss och kram

Lucka 8 - Bakfyllan

Full som ett ägg igår. Det var tequila shots, vodka-grönt te, sten-sax-påse om brandyshots och ett par ankhalssnittar och en frukttallrik så klart.

När jag vaknade och drog av mig fejkögonfransarna och fejkögonlocken (!?) 4 timmar senare för att gå till jobbet, Well jag har haft ljusare stunder.

Så idag pallar jag helt enkelt inte. Ni får nöja er med våra kinesiska juldekorationer. Temat iår är som alla andra år i Kina; man tager vad man haver.

Vi får se när Anton kommer om vi pallar oss ut för att köpa lite billigt krams och helt enkelt gör det hela smaklöst

Och nej, kom inte o säg att det redan är smaklöst, detta är fan den asiatiska versionen av avskalat minimalism.

Lucka 7 - Möhippa med tanterna

Jag är på möhippa. Vi ska fotas i traditonella qipaos. Fan jag är så jävla sminkad att jag känner inte ens igen mig själv. Vad säger ni, ska man gå under kniven och fixa bort sina kinesögon?

Det var allt för idag.

Lucka 5 - jag behöver ju inte ens kolla datumet när jag signerar saker, vet ju redan vilken dag det är. Praktiskt.

Så måndag morgon. Sitter med ett stort jävla glas med kaffe, japp muggen kändes för fjuttigt i morse. Vi snackar det stora badass-latte-muggen. Kaffet smakar skit, Zoegas mellanrosten är slut och Ayi:arna har varit resourceful och gått och köpt expressokaffe som de nu använder som bryggkaffe. Det är svagt kaffe och inte särskilt gott. Dyrt är det också. Om någon är på väg til Shanghai, våga inte komma hit och vilja träffa mig utan att ha med sig några paket kaffe. Jag betalar fina pengar till den som kan förse mig med lite Zoegas. Ikea är ju värdelöst nuförtiden, bara Ikeakaffe och det är för fan Löfbergs Lila in disguise.

Så med tanke på mitt fina humör idag på morgonen samt att jag egentligen borde sitta och läsa igenom ett kontrakt såtänkte jag att vi skulle förstöra er dag idag också. Måndag liksom. Jag läste en op-ed kolumn på New York Times förra måndagen och jag mååde fan fysikt dåligt fram tills fyllan på tisdagkväll. Nicholas D. Kristof har varit korre för NYT och har generellt ett CV som får vem som helst att tvivla på sig själv existensiellt. Han har skrivit åtskilligt om Asien, Afrika och framförallt trafficking och den moderna slavhandeln. Jag läste om en kvinna i Cambodja som försöker frita SMÅBARN från bordeller, dit de har blivit sålda av sina egna föräldrar eller som traffickingoffer. Vi snackar 6-åringar som säljs till pedofiler. Bara nu när ska länka till de här artiklarna så mår jag dåligt, det kryper i skinet på mig. Jag får tårar i ögonen. Jag känner att vilka problem du själv personligen brottas med eller anser dig orättvist behandlad, vad det bleknar i jämnförelse med dessa flickor.

FN uppskattar att mer än 12 miljoner människor världen över är offer för vad som defineras som slaveri, alltså att man hålls mot sin vilja för ett utföra ett jobb där man inte blir betald. Av dessa är ca 2,4 miljoner unga flickor och barn traffickingoffer. 40-50% av alla världens slavar är barn under 18 år, de flesta här i Asien. 

Så nu dessa juletider, tänk på dessa barn, dessa slavar och hur jävla bra man själv har det i jämnförelse. Vad som gör mig förbannad är att jag har googlat runt för att se vad jag själv kan göra för att stödja kampen mot det moderna slaveriet och mot mänsklig trafficking, och ärligt så hittar jag inget speciellt. Har ni några tips? Jag har mest lust att köpa en bajonett och långsamt skära sönder bordellägarna i ovannämda artiklar. 

Lucka 4.0 - Vinterdag i Shangers

Efter en veckas Mordor-dimma eller om man ska vara ärlig, föroreningar i luften, har vinden äntligen kommit och blåst allt ut över havet.

En klar vintersöndag i Shangers innebär jordgubbar o mango till frukost, långa promenader i solen o hotpot på kvällen. Hur jäkla fint är inte den här stan?

Lucka 3 - Helg

Ok, jag ser på sidvystatistiken att ni läser julkalendern, men det är ju ingen som kommenterar!? Tycker ni att jag ska fortsätta eller ska vi bara göra lidandet kort?

Idag blir det en kort en. Vi är nyss hemkomna från middag hos en polares flickvän och herregud vilken jävla lägenhet hon har! (ok, hon hyr den) Alltså ärligt, paradvåningar på Ö-malm, släng er i väggen. Hennes bästa kompis är dessutom kurator på ett galleri här i stan så det var fullt av smakfulla tavlor och installationer. Slutligen, hon hade riktiga ELEMENT i lägenheten! Oh herregud va härligt att sitta i en soffa utan en filt. Vädret i Shangers just nu är som sitta i en kall dimma, även inomhus. Så vad för slags läxa ska vi lära oss från detta pojkar och flickor? Jobba hårdare och begär mer lön. Min lägenhet ser fan ut som en jävla studentlyda i jämnförelse. Fan, avundsjuka är jobbigt, men inspirerande.

Anyway, vi är uppe för att vi väntar på Calles pappa som är på väg in från flygplatsen. Jag mumsar på godiset jag fick i paketet från världens bästa Mirre idag. Seriöst Mirre, jag ÄLSKAR presenten!

Idag tänkte jag istället tipsa om the Guardians eminenta julklappslista som de har lagt ut. Mycket är naturligtvis skit och utfyllnad men det fanns faktiskt en massa som jag önskade mig. Emaljkopparna, den där insektsvingen osv osv. Kul koncept att allt är tillgängligt via nätet, väldigt ajour så klart. Vilket fall läs The Guardian annars också. Läs den och sen läs DN och inse i vilket ruttet state svensk journalism är i. Senast när jag kom från London en söndag kväll med The Sunday Times och en Observer, sammanlagt vikt 1,5 kilo och mer eller mindre byter flyg på Bromma och plockar en sladdrig SVD på sammanlagt 10 sidor. Fyfan, betalar folk för sånt här skit?

Hejhopp, nu kom svärfar hem. Nu ska det socialiseras.

Lucka 2

Jupp, det här med blogginlägg är väl som att börja träna, det är jobbigast i början. Calle säger att jag stavar för mycket fel och att jag inte har läst igenom det jag skriver. Väl jag skriver detta på ett jävla pendeltåg med skräniga kineser och ingen spellcheck. Va nöjd över att det inte är fullt av särskrivningar. Stör du dig på svengelska ord? Well skicka över lite svenska böcker eller magazine. Jag spenderar mina arbetsdagar att prata med folk som har svårt att förstå ord med mer än 2 stavelser. Bland annat ordet stavelse.

Så, dagens rant skulle handlat om idioter man jobbar med. Ja, jag vet jag måste byta jobb etc etc. Men det är trots allt fredag, jag håller i en stark gin och tonic och det är allmänt att man inte ska tala illa om folk när man småberusad. Så det får bli en annan dag. Plus att jag håller på med shoppingterapi på Taobao just nu och därmed kommer att ha en obekväm diskussion med Calleballe om faran med taobao när han har vaknat efter den episka fyllan han håller på att tillskansa sig på min chefs svensexa, as we speak.

Istället så pratar vi om feminism. Alltså vi kommer att ha massor av talks om feminism i den här bloggen de kommande dagarna, men just nu är jag lite småpackad och om ni börjar att argumentera med mig, så kommer det att bli fula ord och hotande knytnävar. Historien börjar med att Jag och Calle lyssnar på Sommar på P3, as you do en ledig sommarmorgon. Det var fint väder, vi dricker te, äter mackor och läser tidningar. Livet är fullt av goda stunder yaddi yaddi. Vi lyssnar på Underbara Clara som presenteras som feminist i 50-tals tappning och jag bara WTF, det är ju en klockren beskrivning på Cissi liksom: Gött att kvinnor har fått rösträtt , kan vi återgå till att vara sexualobjekt och ordna fina middagar? Vid närmare tanke, hon är som en äldre version av Anna Anka. Cissi alltså, inte Underbara Clara.

Vilket fall, denna underbara Clara gör sitt argument, välartikulerat och genomtänkt och ärligt talat, ganska bra sommarprogram för att vara så ung och inte mycket att komma med. Men någongång under programmet så anmärker Calle att det är något som liksom inte riktigt stämmer med den där kvinnan, det liksom citat: "luktar kristet blod". Jag tyckte naturligsvis att kommentaren var fantastiskt kul, tills hon outade sig som nyfrälst pingstvän eller vad det nu var. Herregud. Man ska ju stå på axlarna på giganter, så i och med att det är fredag, så låter jag den fruktansvärt roliga Sonja ge en hysteriskt rolig replik till det hela och den här jävla SD-trenden av att gå tillbaka till bättre tider förr:

Ärligt, de här bruden är så jävla rolig. Missa för faan inte hennes blog.

Ut i dimman.

Julkalendern - Lucka 1

Okej vänner, jag är urdålig på att hålla igång den här bloggen. Händer tyvärr inte mycket i mitt liv just nu. De senaste veckorna har ägnats åt att hosta/underhålla/lekamed Elin och blivande Svärfar (jättekul), förhandla kontrakt (jobbigt), leta nytt jobb (skitjobbigt) och plugga elektronik (tråkigt). Det ser ut att bli en riktigt bra jul, Anton ska göra en efterlängtad och lång comeback i vårt sällskap och det är väl för väl att vårt gästrum inte behöver stå tomt allt för länge.

Vilket fall. Jag tänkte att försöka mig på någon form av julkallender - jag menar jag måste väl sona för den grava försumlighet jag har visat bloggen. Mind you, julkalendernkommer inte bli fancy swancy eller särskilt glatt för att det kommer att finnas enough av smör och kanel i era RSS-läsare. Bland annat kan vi hoppas att vi gode b-friend återigen glädjer oss med en Callender på Facebook. Nope, istället tänkte jag vara det sura äpplet och ta upp saker som kanske lätt glöms bort i denna glöggdrickande, frosseristinta och JustD-lyssnade tider. Vem vet, jag kanske får slut på saker som jag är förbannad över, eller bara inte känner för att ge alla en downer dag in och dag ut, så kanske man får lite roliga bilder och en riktig lisvstilsbloggstatus inkastad här och där.

Jag har varit ritkigt jävla förbannad över dagens ämne en längre tid. Fan va arg jag är. Martin Schibbye och Johan Persson blev tillgångatagna i Etiopien för exakt 5 månader sedan av en stat som inte är mycket mer än förklädd junta vars så kallade president har suttit vid makten sedan 1991 och vid senaste valet i maj 2010 fick 97% av rösterna. Det borde sätta president Menes Zenawi i samma liga som de eminenta herrarna Ghadaffi, Saddam och diverse halvganstrar till ledare i Långbortistan i valpopularitet. I fem jävla månader har regeringen Reinfeldt visat hur jävla långt ifrån Palme Sverige har gått. Istället har man ställt sig bakom en smidande utrikesminister som aldrig har ansett vara ett att han sitter i styrelser eller äger stora poster i oljebolag för att sådana bolag, framförallt dem som fokuserar i Ryssland och Afrika tenderar vara moralista ledstjärnor i affärvärlden.

Att den nuvarande utrikesminstern satt i styrelsen för Lundin Petroleum mellan 2000 och oktober 2006, ja det kan ju inte regeringen kanske anklagas för. Att Carl Bildt satt i en styrelse för ett oljebolag som beslutade att gå i en område halvt i inbördeskrig och haöv i händerna på thugs, och att i den resulterande s.k CSR-rapporten 2005 visar att det är helt ok att investera och prospektera med Sudan och Etiopien, well - man kan inte förväntar sig något anat utfall. Att när det väl kommer fram några år senare, speciellt under Isaak Dawit grejerna att det hela blir väldigt obekvämt för herr utrikesminister och han sedan som en jävla brottsling försöker vränga ord och slänga sig med "jag minns inte" i utfrågningar om sin roll besluten att gå in i Etiopien, (men även Kongo och Sudan) som styrelseledamot i bolaget. Som FAN att styrelsen har godkänt att man gör stora investeringar kring ett prospektering projekt.

Nej, vad som gör mig flyförbannad är att när svenska journalister (albeit att de är frilansare, men ärligt vilka tidningar har idag råd med riktiga utrikeskorrar?) blir arresterade i sagda land, så borde man ju tycka att man som utrikesfuckingminister bör man verkligen vara benhård att distansera sig med diktatorn. Men nej. Inte Carl fucking Bildt. Han sitter hos en mysig jävla norrman på bästa sändningstid och jämnför dem med någon äcklig pedofil i som har åkt till Thailand för att köpa barnslavar. Journalist som gör ett jobb för att uppmärksamma grova brott mot mänskligheten mot en pedofil som åker fast i Thailand.

Fuck you Carl Bildt! Och fuck you alla ni som röstade på honom! Ännu mer fuck you till alla som fortfarande har förtroende för den mannen!

För mer information och bättre analyser än vad jag orkar knota ihop här; läs Johan Wirfälts kommentarer och analyser här. Stöd Martin Schibbye och Johan Persson!

Klipp klapp

Så har jag återigen fallit i fällan där man tror att kort hår är lättare än långt hår. Det tyckte jag inte imorse...

Lista - sånt som bloggare gör

Jag sitter på pendeltåget och har tråkigt så jag tänkte ta och göra en sådan där blogglista. Ni vet där man svarar på en massa mer eller mindre intetsägande frågor. Nu tror jag att ni som läser min lilla blogg känner mig rätt väl, så ni får helt enkelt se detta som ett rent ego inlägg. 

Vad är den äckligaste mat du vet? 
Brysselkål. Fyfan. Annars äter jag och gillar, all god mat. Jag gillar mat. Basta.
Eller vänta, den där "kalorifria" kladdkakan som mina korridorare brukade göra och bjuda på. Den var helt utan socker och smör och allt man fick istället var lite sketen, kalorifri, kesella. Den kakan har ingen existensberättigande.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
1. Att lyckas få jobb och flyttat till Kina. 2. Misslyckats med ett stort projekt och blev kickad från det och allt jag lärde mig om idioter och hur man jobbar med idioter. 3. Blivit chef med personalansvar och förhoppningsvis en bra chef. 4. mitt exjobb, det var både skitkul och i slutända rätt bra. 5. Allt som jag gör nu.
Vad ångrar du i livet (om något)?
Att jag inte blev färdig med min examen 2008. Att jag inte åkte till Paris efter gymnasiet för att röka blåa Gauloise och ragga på fransmän. Att jag inte lärde mig Kinesiska ordentligt som liten.

Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv?
Att jag hade förmått min bästa killkompis att "överge" sin flickvän.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Samma som förra året. Kostym, kavajer, jackor, rockar. Byxor också för den delen. Fast iår har jag lovat mig själv att köpa ett par riktiga vinterskor.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Min vinterjacka. Men det räknas väl inte? 
I så fall är det en helt opraktisk gräddvit sidenkjol som ser ut att ha doppats i mörkblå färg från Donna Karen. Kjolfanskapet är helt omöjlig att matcha, vit skjorta till går inte för att den är gräddvit, blåa grejer går heller inte för att den blåa nyasen är hel unik. Ingen annan färg passar. Jag har typ spenderat 5 dagar av mitt liv på att pröva den där kjolen till allt jag äger och ingenting passar. Så kostnad per användning är högst.

Har du någon oanad talang?
Sjukt bra på att förutsäga plotlines på tv-serier.

Vad gjorde du i helgen?
Hängde vid poolen, stökade runt hemma, åt middag med vänner, drack frozen margaritas, köpte en höstgarderob, gick på bröllop, hade feber.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?1. Updatera mitt CV, 2. Sälja, 3. Fixa så att alla prototyper blir färdiga, 4. Göra massor av nya offerter, 5. Fixa bonus och annat rapporteringsdata inför nästa vecka. 

Vad har du på dig just nu?
Dubbelknäppt kavaj, och Toms med nitar på.

Senaste låt du lyssnade på?
L'Italiano av Toto Cutugno

Bästa skönhetsknep?
Ett leende. Är det för pretto? Annars är det läppstift. Ser ut som man har gjort värsta maken när man egentligen satte på skitet i hissen.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Den som någon verkligen trivs in och har lagt ned en tanke bakom.

Och fulast?
Den hos någon som bara inte orkar och har gett upp. T-shirts och slappebyxor. Och sen alla illasittande kostymer (jag jobbar i verkstad och det är här alla Batistinikostymer hamnar). Alla som ser ut sina pappor på det ickesmickrande sättet.

Vem saknar du?
Oj oj. Mamma, pappa, David, Elin, Miriam, Gys, Anna - ja listan kan göras hur lång som helst! Alla vänner i Sverige och andra ställen.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att alla mina ambitioner och önskningar gick i uppfyllelse!? Om det inte gills; så att världen blev mer jämnställt. Eller fuck it, skit i världen, jag önskar att jag får åka ut till rymden.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
The Doctor, mamma och Calle.

Bästa filmen nånsin?
Öh...pass. Jag kan inte minnas att jag verkligen har älskat en film. Däremot har jag älskat en massa TV-serier. West Wing, Doctor Who, Pride & Prejudice, Veronica Mars osv osv.

Bästa boken nånsin?
BÄSTA NÅGONSIN? Förmodligen någon bok jag inte har läst ännu. Jag gillar långa tjocka böcker, sådana som tar en evighet att ta sig igenom så som 100 år av ensamhet, Krig och fred, Liftarens osv osv. Den boken jag har läst om flest gånger är nog Stolthet och fördom, den som jag älskade mest som barn var De tre musketörerna, men den bästa boken enligt mig just nu...måste nog fundera mer kring det.

Vilka tidningar läser du?
The Guardian, The economist, DN o Sydsvenskan på nätet. Älskar att läsa magasin, man kan ha dem på toa, man kan ha dem i handväskan, perfekt för pendling eller flygresor.

Vad önskar du att du var bättre på?
Ha mer tålamod med folk. Vara bättre på att komma ihåg låttexter. Träna. Vara mer detaljintresserad. Bättre på att påbörja och avsluta saker. Allt.

Är du religiös?
Nope.

Vad är din största rädsla?
Att bli gammal och känna att jag inte gjorde något meningsfullt med mitt liv.

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
Exakta citat är inte min grej, men det var väl ngt i stil med att minsann inte ska tro att jag är någon.

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
David, Calle, mina vänner som är min ständiga insprirationskälla, Patsy & Edina.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Jag får väl spö om jag inte döper dem till Miriam, hahaha.

Om du fick köpa vilken bil som helst - vilken?
En snygg bil? Eller en taxi?

De tre finaste sms du fått i år?
1. Kan jag stava till antiklimax? Fan. Varför stannade jag inte med er?
2. Asså blir det Hanoi eller Jakobsberg? Minns inte. Puss kompis.
3. Alla mess från Mirre.

En annan gång på en brunch....

Produktivitet

Jag har gått på managementutbildning på personlig produktivitet och effektivitet. Jag har lärt mig att sätta klara mål och säga positiva saker i presens till mig själv.

Med andra ord, jävligt dyrt sätt att få det bekräftat att jag inte är något under av produktivitet - alltid. Ett stället är jag dock alltid jävligt produktiv/effektiv och det är när det gäller att dricka champagne på söndagsbruncherna här i stan. Det händer så där en gång i kvartalet, när hela gänget känner sig rik OCH att någon har kompisar på besök, ja då showar vi med att ta dem på Champagnebrunch och steker. Långt i från det oglamourösa och tråkiga liv vi lever vanligtsvis men verkligheten har alltid varit lite överskattat.

Förra helgen var det då dags för Brunch på Le Meridien, där temat är naughty nurses. Vad finns det att inte älska med det? Av bilderna att döma så var det ytterligare ett sjöslag. Det dracks shots kl 12, det åts för mycket kaviar, och dagsfyllan pågick allt för länge.
Så var man återigen halvt marinerad i skumpa. Men roligt var det!

David

Attenborough
Bilden är tagen från bloggen Awesome People Hanging Out Together och jag vill bara slå ett slag för David Attenboroughs awesomeness. Mannen som har gett oss Monthy Python och Life-serien, som personifierar för mig allt jag gillar med England. 


Visste ni att han är 85 bast och jobbar fortfarande?


Det var allt. Jag ville bara berätta att David Attenborough är en av mina stora idoler. 


Update: Kolla detta! Fatta vilka fantastiska äventyr den mannen har varit med om? http://www.youtube.com/watch?v=vFiHzw-Iui8


P.s. Den andra killen är Richard Dawkins. Rätt så bad ass han med. D.s.

Flytt och Semester

Så nu har man bott i stan i en vecka. Vi har hunnit packa upp 26 av 30 flyttlådor, vilket måste vara något av ett rekord för Calle och mig. Vi har även fixat en Ayi, en riskokare och en vattenkokare - så man skulle kunna säga att vi är ett hushåll nu.

Så hur är det då att pendla? Jag pendlar alltså ca 150km enkel väg per dag. Alarmklockan står på 06:20 på vardagarna och ca 06:50 lämnar jag lägenheten för att köpa frukost och hinna med 07:20 tåget. Tåget har en maxhastighet på 305km/h och 45min och 3 stop senare är jag framme i Wuxi new district station ca 170km längre bort. Där tar jag en buss som tar ca 15minuter och jag är finally framme vid fabriksgaten.

På eftermiddagen går det samma rutin, fast vilket tåg jag tar hem beror på när jag är färdig. Tågen går ca 1 i timmen från New District eller en i kvarten inne från stan (dock har jag minst 30minuter taxiresa in till stan). Pendlingen tar mellan 1,5 -2 timmar enkel.

Vad är då skillnaden? Well, numera ser min utsikt ut så här och jag bor 4 våningar ovanför vår bästa polare här i Kina och ca 10minuters promenad från de övriga vännerna.

Nu har jag bara 5 dagar kvar tills jag sätter mig på Aeroflotplanet hem till Sverige. Här kommer en kort lista över saker som jag längtar så mycket efter att det gör ont!

• David och Mamma (och pappa också, men det gills inte för han bor i gästrummet hos mig just nu).
• Elin, Mirre, Gys, Emmi, Lisa, Töger och alla andra som vet vilka ni er.
• Att mysa med alla nyfödda bebisar.
• Bröllopen som vi ska gå på och alla glada gamla vänner som ska vara där.
• Att vara torr, alltså inte vara svettig eller kladdig av svett, att allt inte är fuktigt.
• Svensk sommar; att ha på sig en tröja. Att småfrysa. Ljuset.
• Tystnaden, inga tutor, inga sirener, inga koklockor, inga mopedlarm.
• Bada i kallt och rent vatten.
• Dricka kranvatten
• Fritt internet - snabbt internet.
• Systemet, att köpa massor av gott vin och pimla det tills solen går ned och går upp igen.

Luften som gick ur - Recap

Man ska ju jobba med mål och sånt skit, det står det i alla jävla fakeböcker som säljs på gatan. Så sagt och gjort, målet är att updatera bloggen mer. Så här kommer en kort och koncist sammanfattning av året 2011 so far - eller så far som jag har haft min iphone, så med andra ord April - Juni

Förste april fick jag min nya iphone. Detta är mitt första foto i telefonen. Så ny vet ni vad jag gjorde den dagen. Möten, möten, samtal, samtal the usual. Ibland undrar jag varför i helvete man behöver ingenjörer till att göra så enkla jobb. Men hey, it pays the bills and I ain't complaining.

Sen kom Per och Gunni och hälsade på. Så här roligt hade vi redan första dagen. Måste säga att Per och Gunni är några jäkla turgummor. Så mkt roliga och konstiga saker som hände med dem, well, de tror att Shanghai är en blandning av freakshow och läger. Kanske inte en helt fel beskrivning....

Så vi käkade brunch Shanghaistyle. Det utmynnade till mer eller mindre kaos i ett lane house, sen var det bowling, men då hade telefonen gett upp.

Per och jag lärde oss att sabrera: Haha haaaaa är rytmen att hålla.

Sen dracks det lite mer skumpa, fast denna gång på Mint. Resterande fyllebilder är lite för grova för att lägga upp. Men efter dessa bilder går det bara downhill.

Sen kom maj, våren anlände, det käkades frukost på balkongen, det blommade körsbär, det var teambuildingmiddag och jag hittade världens bästa affär - gamla kinesiska möbler i staplar.

Jag avslutade även min managementkurs och fick ett plackat. Den står nu bakom gardinen på kontoret och samlar damm. Dock lärde jag mig ett och annat om mig själv som jag ska jobba på. Bland annat aktivt lyssnande, det du hade man inte kunnat tro om Yixin Fang för så där 4 år sedan.

Maj gick i bröllopets tecken. Totalt gick vi på 3 st. Jag var tärna och Calle var best man på Ola och Vivians stora partaj, som ordentligt höjde ribban för hur bröllopsfest ska gå till.

Sen kom Jessi o Johan och tog en liten weekend i Suzhou med oss. Mysigt med middag hemma och chill vid kanaler.

Sen var det dags för massor av jobb i Sverige och det hela kröntes med en veckas semester "hemma". Då gäller det att man är som jag, jävligt organiserad, för här skulle det pusslas in vänner varje ledig kvart. Här har vi bl.a John och Lisa, som man lyckades träffa på volley i Stekholm.

Här har vi lundagänget i mustasch. Ja, varför inte? Calles kommentar till bilden var: "varför är inte jag förvånad att det var just du med hitlermustaschen?". Ja, varför inte?

Calle hade även världens finaste 30-årsfest, svensk sommar på sitt bästa vis. Vi snackar festival, vi snackar band, vi snackar hela paketet med bastu och korvgrillning och soluppgång över skärgården. Dessutom, på en av de där mytomspunna perfekta sommardagarna.

Allt som allt, mycket bra år så far. Faktiskt så skulle man kunna säga att året 2011 har gått i de helst fantastiska festernas tecken. Det var en riktigt bra fest när Pertan och Gunni var här, det var galet under öppningsceremonin, det var galet bröllop och en hejdundrandes bra 30-årsfest.

Helg

Imorse var det ett okänt par här och kollade på lägenheten. Det blir liksom så himla verkligt att vi ska flytta. Vi har inte ens börjat titta på nya lägenheter, och en smygande trygghetsnarkomani gör att oron för att alls hitta en lägenhet under den kommande månaden kryper upp och gör att jag inte riktigt kan somna om. Tänk om man inte hittar ngt nytt som är lika bra, tänk om man inte hittar ngt alls?

Så nu sitter jag här 5 timmar senare och har precis målat naglarna och väntar på att det ska bli dags att ta tåget till Shanghai. Där väntar lördagsmiddag med gänget och annat bus. Kanske t.o.m the vagina monologues. Jag förstår bara inte hur jag temporärt blev så ängslig.

Kanske för att det redan är juni och inte många av mina planer för året har realiserats, ingen bonus färdigt än, inga nya utmaningar, ingen ny lägenhet, ingen viktnedgång, och fortfarande inte examen. Panik.

Tillbaka till nutiden.

Jag har varit hemma i Sverige, men det antar jag att alla har märkt med tanke på hur aktiv jag har varit på Facebook. Det är nästan så att man skäms. Speaking av Facebook- just nu läser jag en biografi om Bang och mycket där baseras, så som i så många biografier, på personlig brevväxling. Eftersom det numera aldrig skrivs fyndiga brev eller mail för den delen mellan folk, ja vad kommer framtida biografiförfattare gå efter? FACEBOOK?

"Ja den 6:e Juni var X glad över det fina vädret och Sveriges nationaldag, mest för att det var ledig dag. Det tyder på ett opatriotiskt sinne X odlade redan som ung."

TWITTER? "X var en banbrytande ungdom. Det signades ett tywitterkonto ganska omgående och därefter har man kunnat följa surdegsbrödets utveckling i dennes händer - i realtid!"

Då och untidens historiker söker med lycka och ljus över fysiska spår av oss, framtidens historiker kommer att, likt en nykär tonåring, kunna stalka sina objekt i det elektroniska nätet och objektets persona och spår på internet.

Framtida biografiförfattare kommer att veta om mig att jag under de senaste veckorna har gjort en smärre Sverigeturnering, att jag har bott på diverse mer eller mindre sunkiga stadshotell och att har därimellan varit i ett väldigt fint Stockholm och nästan blivit rånad. Vad de däremot aldrig skulle veta, om jag nu inte hade basunerat ut detta på bloggen, är min reflektion över att stadshotell har ett av de tydligaste makören av manlig dominans i industrin. När duschtvålen är av dubbeldusch-karaktär och luktar billig aftershave.

Dagens namn 3

Numera har man gått från att bli anställd till att anställa och det i sig är värdig en egen post. Det är nämligen inte gulkd och gröna skogar som jag alltid har trott.

Vilket fall, idag hade jag 4 intervjuer av mesta dels dålig kvalitet men stundtals var jag sugen på att anställa vissa enkom för deras engelska namn.

En kille, som såg lite timid ut och var den sista i världen man tänkte Sex appeal om. Well, han heter Angelo.....

En annan tjej, hette kort och gott; Queenie. Nope, jag har inte stavat fel - Queenie. Kan man ens ge en order till någon som kallas Queenie?

Dagens namn - killar

Så, vi har avhandlat tjejnamn, hur står det då till med killarna på jobbet?

En av mina närmaste kollegor heter Dinkey, hans underhuggare heter Forest och han i sin tur hade en lagerkille som heter Romeo.

'nuff said.

Ny serie - Dagens Namn

Jupp, som ni nog har märkt så har de flesta kineser enligt fin gammal HongKong-tradition tagit sig västerländska namn. Detta för att underlätta kommunikationen med västerlänningar och tas ofta redan i skolan.

För folk som har bott/jobbat/rest/ i eller med Hongkong, Macau, Taiwan eller Kina, så vet alla att man väljer efter kriterier som vi inte direkt hade föreslagit.

Låt mig ge ett lysande exemple. På kontoret har vi tjejer som heter Summer (finanschef), Candy (projektledare), Cherry (inköpare) och Crystal (buyer).

Så här har ni, idag fick ni hela fyra stycken dagens kinesiska västnamn.

Dålig på att hålla nyårslöften

Jaja, alla bra nyårslöften går åt fanders efter några månader. Inte mycket har hänt sen senast; vi har haft öppeningceremoni för den nya fabriken, så jag har haft 30 svenskar på besök och det har varit konstant supande i en vecka. Nu har jag ingen röst och en begynnande förkylning. Per och Gunni har varit på plats, vi har haft 2 crazy och otypiska helger med champagneorgie, dans på borden på Mint och lite annat smått och gott.

Jag har på köpet blivit Iphone-användare och jag inte en helt nöjd sådan. Varför går folk med på att fylla i ett megaformulär över sitt liv innan man ens får dra igång skitet? Igår ägnade jag hela kvällen åt att gå igenom det mesta som app-store hade att erbjuda och efter 3 timmars browsande är jag nu ägare till hela 8 appar! Facebook, Photoshop lite, Telavox (som för övrigt inte funkar helt för mig), the Economist, Sveriges Radio, OECD fact book 2010 (jag kommer att ÄGA alla pub-quizs den närmaste tiden), Instagram fotoeffekt grejs och slutligen och mest använt hittills - Angry Birds. Jag måste säga att jag känner att mitt app-bibliotek är rätt komplett, men vad vet jag? Alla gamla rävar därute, vad för appar ska man ha? Tänk på att de måste FAN vara bra för att jag ska lägga 7-15 spänn på skitet. Speciellt med tanke på att USD egentligen borde ligga på 6,2 SEK och inte 7.

P.s jag kan tänka mig en app för BBC radio, ungefär som sr-appen. Men än har jag inte hittat den - tips?

Jobba i Kina

Jag vet att jag ofta, i den här bloggen, skryter över hur bra det går här i Kina. Hur bra/häftigt/roligt det är att bo i Kina. Det är verkligen inte så - alltid. Precis som all Kinabevakning i svenska medier är negativ, så är den här bloggen nästan lika positiv. Mitt och Calles liv blir bra vinklat i mina små försök att vara fyndig. Den verkliga bilden av att jobba i Kina förmedlas inte för alla som drömmer om att flytta utomlands - varken av mig eller av media eller av andra i min sits. Jag har numera konstant magkatarr, dålig humör, stressad och pressad. Ibland orkar jag inte ens somna på kvällarna och om telefonen ringer efter kl 19, så vill jag nästan gråta. Flera av våra vänner har liknade symptom. Dålig sömn, magsår, depressioner, humörsvängningar, ticks i ögonen, listan fortsätter.

Jag menar, mina normala arbetsveckor är rätt så jävla sjuka men vissa är bara out here. Jag är medveten om att som expats förväntas man att ha lite annorlunda arbetsmoral än vad som förväntas i Sverige. Till och med Skal är numera hårt arbetandes (efter att hans temporära rumskompis, Micke 1, spekulerade i huruvida Calle bara skenjobbade, då han hade kommit hem från jobbet innan 20:00 på kvällarna).

Förra veckan fick jag dock träda in i den tyvärr inte så exklusiva klubben för "de expats som har blivit hotade eller inlåsta av sina arbetare/anhöriga till arbetare och eller leverantörer". Well. Så är det ibland, di.se skrev i sin weekendbilaga om riskerna att jobba i Kina för inte så länge sedan. Nu handlar dessa case sällan om liknande saker, men som sagt, klubben är inte så exklusiv.

Domestic Engineer

När Calle gjorde sitt inträdesprov på EF så skulle man bland annat para ihop politiskt korrekta omskrivningar och ett av paren var house wife = domestic engineer.

Det är verkligen inget fel på det ordet. Titta bara på vad min hushållsingengör fixade till innan han sade upp sig:

Han satte upp en klocka mitt framför sängen så att bland de första tankarna jag har när jag vaknar är insikten att jag har fan försovit mig igen...

Han har även fixat en väldans fin persienn som numera huserar alla mina örnhängen, så att både han och Ayo vet vart alla kringliggande örnhöngen i lägenheten ska returneras. Det fungerar även som den enda konstnärliga dekoration som vi har i hushållet för tillfället.

Han har organiserat hela kontoret i Preussiskt ordning och reda. Sladdar och laddare till elgrejer i ett bokfack, kurslitteratur i ett annat, DVD-boxar i ett tredje (det finns även 2 fulla lådor med DVD:er som inte är i box), kvitton in olika Sherpas matlådor, ordnade efter belopp och datum.
Det finns till och med en låda med insexsnycklar från Ikea.

För att göra tråkiga kvitton och kontorsmaterial lite roligare har han satt upp lite bilder på de som jag gillar bäst här i världen: Elin, Mirre, sig själv och semester.


Så, nu får ni allt kommentera lite här på bloggy. Vad ska jag berätta härnäst? Jag vet inte ens om ni läser fortfarande eller sitter jag och skriver dumheter till ingen ?